| Summary: | In this article I argue that there is a desperate need of Sámi LED research and education. I discuss Swedenand Swedish academia from a decolonial perspective. The question regarding Sámi representationin academia – in research and education – or rather the void of representation and its consequences isdiscussed along with the colonial scientific paradigm of continued exploitation. The article ends with a sketchof a Manifesto for Sámi related and Sámi led research. The article is based on my own experiences andconversations with others in Swedish and international academia, Indigenous scholars and activists, as wellas interviews and conversations from 2004 and until today. Methodological and theoretical approaches aretaken from Indigenous Methodologies/Theories/Studies, Feminist Technoscience and a historical researchtradition called “ego-histoire”. I denna artikel argumenterar jag för att det finns ett skriande behov av samiskLEDD forskning och undervisning.Jag diskuterar Sverige och svensk akademi utifrån ett dekoloniserande perspektiv. Frågan om samiskrepresentation inom akademin – inom forskning och undervisning – eller snarare bristen på denna på svensksida av Sábme och dess konsekvenser lyfts fram, tillsammans med det koloniala vetenskapsparadigmetsom främjar fortsatt exploatering. Artikeln avslutas med en skiss på ett manifest för samiskrelaterad ochsamiskledd forskning. Empiriskt bygger artikeln på egna erfarenheter och konversationer med andra inomsvensk och internationell akademi, urfolksforskare och aktivister, samt intervjuer och konversationer inomdet samiska samhället särskilt från år 2004 och fram till idag. Jag använder mig av forskningsmetoderoch teorier som återfinns inom såväl urfolksmetodologi/teori, feministisk teknovetenskap och en historisktradition som benämns egohistoire eller ”jag-historia”. Älvar, Motstånd, Resiliens: Hållbara framtider i Sápmi och i andra urfolks territorier
|
|---|