| Summary: | Repatriering av samiska föremål, mänskliga kvarlevor samt immateriellt kulturarv är en fråga som inte har något enkelt svar.Samtidigt är det en fråga som gång på gång uppkommer inom museisammanhang. Västerbottens museum är ett länsmuseumsom har utarbetat en repatrieringspolicy av samiskt kulturarv för att kunna bemöta denna fråga.Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur diskursen ser ut kring repatrieringspolicyn inom museet, problem ochmöjligheter. Undersökningen baseras på en djupintervju med anställda på Västerbottens museum och en representant ur museetssamiska referensgrupp.Under intervjun kommer ett antal teman fram som handlar om kontext samt identitet. Både från museets sida och från densamiska representanten anses det positivt med en repatrieringspolicy. Det handlar om en önskan om samverkan och attinvolvera samer vars kulturarv har samlats in och tolkats utifrån ett västerländskt sätt att se på kulturarv. Repatriation of sami objects, human remains and intangible heritage is an issue which doesn't seem to have an easy answer.Although this is an issue that time and time again arise in the context of museums. The county museumVästerbottens museumhave created a policy regarding repatriation of sami heritage, to converge this issue.The aim of this examination paper is to study the discourse within the museum regarding the repatriation policy, problems andpossibilities. The study is based on an in-depth interview with the staff of Västerbottens museum and a representative of themuseums sami reference group.During the interview, a couple of themes where pinpointed that dealt with context and identity. It was acknowledged by boththe museum and the sami representantative that a repatriation policy is a good thing. It recognises a wish to co-operate andinvolve the sami people, whose culture have been collected and interpreted by a western point of view.
|
|---|