| Summary: | Palsar är en mycket skör och komplex landform i stort beroende av sin lokala samt klimatologiska omgivning. Palsen återfinns enbart på ett fåtal platser i världen och är huvudsakligen lokaliserad i områden med sporadisk permafrost i Arktis samt Subarktis. Exempelvis återfinns palsar i Ryssland, Kanada, Alaska samt norra Fennoskandia. Det krävs specifika förhållanden för att en pals skall existera eller för uppkomsten av nya palsar skall kunna ske. Dessa förhållanden hotas i ett föränderligt klimat där såväl medeltemperatur som nederbörd förväntas öka. Syftet med denna studie är att kartera den laterala degradering samt sprickbildning som skett i en kupolpals belägen i Sveriges största sammanhängande palsmyr, Vissátvuopmi, mellan 2018–2023. Den uppmätta degraderingen jämförs sedan med de meteorologiska variablerna temperatur samt nederbörd för att undersöka huruvida dessa bidrar till en ökad eller minskad degradering. Detta görs genom att, utefter årliga ortofoton skapade från drönarbilder, visuellt kartera palsens yttre kanter samt sprickor under samtliga studieår. Med hjälp av bilder tagna från drönare kan en upplösning på millimeternivå skapas. Detta gör så att kupolpalsen kan undersökas på en spatial detaljnivå som aldrig tidigare uppnåtts. Resultatet av karteringen visar att kupolpalsen är i ett stadie av pågående degradering med betydande sprickbildning. Mellan 2018–2023 har palsen minskat med ungefär 8% i yta. En stor del av den observerade degradering som skett i palsen är till följd av blockerosion längst med palsens kanter, detta i samband med existerande sprickor. Trots den stora degradering som skett så finner resultatet inget signifikant samband mellan minskningen och de meteorologiska variablerna. Vidare studier om påverkan av lokala förhållanden på palsen samt sprickbildningens korrelation till meteorologiska faktorer ses nödvändigt för att ytterligare förstå palsens framtid.
|
|---|