| Summary: | Under de senaste decennier har temperaturer i Arktis och Subarktis ökat dramatiskt jämfört med andra delar av världen. Konsekvensen av detta kan vara en ökad frekvens, intensitet och varaktighet av så kallade vinteruppvärmningshändelser. Vinteruppvärmningshändelser definieras i denna studie som två eller fler dagar i rad med en lufttemperatur > 0ºC under vinterhalvåret. Dessa vinteruppvärmningshändelser kan orsaka betydande konsekvenser för ekosystem samt flora och fauna i Subarktis. Det finns få studier, i vilka man analyserat varaktigheten, frekvensen och intensiteten av dessa vinteruppvärmningshändelser i den subarktiska regionen. I den här studien används lufttemperaturmätningar från stationerna Abisko och Latnjajaure för att identifiera och klassificera vinteruppvärmningshändelser gällande varaktighet, frekvens och intensitet under perioden 1992 till 2017. Vidare undersöks om dessa uppvärmningshändelser kan kopplas till den Nordatlantiska oscillationen samt under vilka månader dessa händelser förekommer. Resultatet visar på flera uppvärmningshändelser i området. Majoritet av dessa händelser har en varaktighet på mellan 2 till 4 dagar, med den längsta uppvärmningshändelsen på 12 dagar skedde 2011. Under perioden 2000 till 2010 förekom ett stort antal händelser med lång varaktighet. De flesta av uppvärmningshändelserna sker i slutet av april och början av november. En korrelation med faserna av Nordatlantiska Oscillationen testades men visade ingen statistisk signifikant korrelation mellan dessa fenomen under den aktuella perioden mellan åren 1992 och 2017.
|
|---|