| Summary: | I den här uppsatsen undersöker jag vad som har visats om visuell konst för barn pÃ¥ SVT under Ã¥ren 1992-1999 samt 2010-2014. Jag har studerat fyra programserier om konst: Det är inte klokt! frÃ¥n 1993, Alla tiders tavlor frÃ¥n 1994, Skapa stort frÃ¥n 2011 samt Evas superkoll frÃ¥n 2011 och framförallt närstuderat avsnitt ett i varje serie. Jag har undersökt vilken konst som visas och hur man markerar att det är konst samt pÃ¥ vilket sätt barn är delaktiga i programmet och hur de tilltalas. Med konst menar jag här det som SVT själva benämnt som konst. Med visas för barn menar jag att programmen har visats pÃ¥ â€barnvänlig†tid, oftast inom ramen för Bolibompa eller pÃ¥ Barnkanalen och att mÃ¥lgruppen uttalat är barn. Jag har ocksÃ¥ studerat hur programmen förändrats över tid. Det jag kom fram till, inom ramen för den här uppsatsen, var att konsten som tas upp i programmen är den redan etablerade konsten, som vi Ã¥terfinner pÃ¥ museer och som offentlig skulptur, och att den framför allt finns i Stockholm. Vi förstÃ¥r att det är konst just genom att konsten presenteras i sÃ¥dan miljö som själv definierar vad som är konst. Programmen reproducerar alltsÃ¥ den gängse uppfattningen om var konst finns och vem som bestämmer vad som kallas konst, och man använder sig av vedertagna sammanhang. Med Ã¥ren har programmen blivit rörligare rent fysiskt och innehÃ¥ller fler miljöer och/eller konstverk än tidigare. Även personerna som deltar i programmen rör sig mer och är pÃ¥ det viset mer aktiva. Vad jag kunnat se riktar sig de flesta program till yngre barn och upp till cirka 12 Ã¥r. Man kan ocksÃ¥ se att antalet program med skapande ökat och att kopplingen barn-skapande-konst ses som nÃ¥got naturligt, bÃ¥de i de tidigare programmen och de senare.
|
|---|