Avtal mellan samebyar och exploatörer: Hur påverkas renens välmående?

• Published in: Samisk senters skriftserie
• Main Authors: Kløcker Larsen, Rasmus, Staffansson, Jannie, Omma, Inger-Anne, Lawrence, Rebecca
• Format: Article in Journal/Newspaper
• Language: Swedish
• Published: Septentrio Academic Publishing 2022
• Subjects: Canada; Kring; Ner; Boazodoallu; Sámi; boazu
• Online Access: https://septentrio.uit.no/index.php/samskrift/article/view/6421; https://doi.org/10.7557/10.6421

In Sweden, there is a growing trend for Sámi reindeer herding districts and developers to enter into negotiated agreements on projects that aim to exploit land and natural resources. These agreements can be viewed as a way for the involved parties to fill a gap in state regulation of environmental licensing and land use planning; specifically the inability of regulation to address the property rights of reindeer herding districts (known as reindeer herding rights). Research conducted in other countries has demonstrated that such private agreements can potentially play a role in integrating Indigenous rights and perspectives into resource governance. The research also demonstrates that they carry considerable risks. Little is known, however, about the consequences of negotiated agreements in the Sámi homeland. This report offers, for the first time, an evaluation of the content of a selection of agreements between Sámi reindeer herding districts and developers in Sweden. The evaluation was conducted from a Sámi perspective, applying a scale and a set of criteria focused on how the agreements affect the ability of herding districts to safeguard reindeer wellbeing. The scale consisted of five levels (+1 to -4) and the criteria were ranked according to views gathered from 12 people, who were either experts on negotiations or holders of traditional knowledge. The study collected 15 agreements from five reindeer herding districts. These agreements concern the following activities: wind power, tourism, car testing, hydropower, quarry mining, and outdoor sporting. To protect the integrity of the reindeer herding districts and respect the confidentiality of the agreements all results are anonymised, which means none of the information disclosed in this report can be traced to specific herding districts, companies, or projects. The results demonstrate that few of the agreements contain clauses that, from the perspective of herding districts, are preferrable for the wellbeing of the reindeer (levels +1, 0 or -1). Instead, agreements are dominated by clauses that are the worst for reindeer wellbeing (levels -3 and -4). The overall conclusion is that the agreements provide limited benefits to reindeer herding, and instead contribute considerable risks. This was especially clear in the agreements on wind power, which contained a high-risk combination of clauses on open consent (allowing undefined projects), gag clauses (wherein the herding districts give up their right to appeal to government or courts), and confidentiality clauses (preventing herding districts from publicly communicating about their experiences). These results support a view that the agreements cement unequal power relations, largely to the benefit of companies. They also indicate that agreements most often, if not always, reflect a “manufactured consent” – that is, herding districts enter agreements because they do not see other alternatives. A challenge that commonly confronts Indigenous groups, globally, is that they do not know what they can legitimately claim in negotiations of agreements. It is therefore critical to highlight positive examples, even if these so far are few. In this study, there are examples where herding districts negotiated the right to potentially pause activities if there is a need to protect reindeer wellbeing, as well as a simple type of revenue sharing. About half of the agreements also contained clauses that required the developers to implement significant measures to minimize harm to reindeer herding, and all five herding districts avoided harmful formulations in the agreements that give the pretence of relinquishing reindeer herding rights. Yet none of the agreements contained clauses meaningfully compensated for the loss of pastures. Clauses about cooperation between the parties focused on information sharing, without requirements placed on the companies to consider the views of the reindeer herders. Moreover, clauses exist that give the companies a unilateral right to renegotiate or terminate the agreement. Clauses also commonly place demands on the herding districts to contribute their time and knowledge without financial compensation. This means, in effect, that reindeer herders are expected to help promote the economic interest of the companies for free. A central conclusion of this report is that reindeer herding districts must widen their perspective on what can be included in agreements. There is no reason why agreements must be limited to issues of economic compensation, as is the case today. There are cases around the world, for instance in Australia and Canada, where agreements include extensive forms of revenue sharing, rights for Indigenous groups to veto potential changes in a project, and rights for communities to bring about the closure of a project if conditions in the agreement are not fulfilled. It is typically in the interests of companies to delimit the ambition of agreements, with arguments such as, “this cannot be included in an agreement”. However, Sámi reindeer herding districts that opt to enter negotiations on private agreements ought to challenge such claims, based on their rights to self-determination, and broaden the scope of what should legitimately be included in agreements. Det blir allt vanligare att samebyar och verksamhetsutövare sluter avtal i samband med exploatering av mark och naturresurser. Detta kan ses som ett försök från parterna att fylla ett glapp i statens lagstiftning vad gäller hanteringen av samebyarnas egendomsrätt (renskötselrätten) i planering och tillståndsprocesser. Internationell forskning visar att avtal potentiellt sett kan vara ett positivt verktyg för att införliva urfolksrättigheter i resursförvaltningen – men att det också kan medföra stora risker. Denna rapport presenterar, och det för första gången, en utvärdering av innehållet i ett urval av dessa olika avtal mellan samebyar och exploatörer i Sverige. Utvärderingen har gjorts utifrån samebyarnas eget perspektiv, med en skala och ett antal kriterier som fokuserar på hur avtalen påverkar samebyarnas möjligheter att säkerställa renens välmående. Skalan består av fem nivåer (+1 till -4) och kriterierna har rangordnats utifrån samtal med experter på avtalsförhandling eller kunskapsbärare, sammanlagt 12 personer. Totalt samlades 15 avtal in från fem samebyar. Avtalen fördelar sig på följande exploateringar: vindkraft, turistanläggning, biltestverksamhet, vattenkraft, bergtäkt och idrottsverksamhet. För att skydda samebyarnas integritet och respektera avtalssekretessen presenteras alla resultat i anonymiserad form. Det går alltså inte att spåra vara sig sameby, bolag eller projekt i rapportens text. Resultaten visar att endast ett fåtal avtal innehåller klausuler på nivåerna +1, 0 eller -1, som ur samebyarnas perspektiv är mer fördelaktiga för renens välmående. Samtidigt finns en dominans av klausuler på nivåerna -3 och -4, som är det sämsta för renens välmående. Den övergripande slutsatsen är därför att avtalen ger mycket begränsade fördelar för samebyarna och främst utgör betydande risker. Särskild tydligt var detta i ett flertal vindkraftsavtal med en riskfylld kombination av -4 klausuler, nämligen öppet samtycke (tillåter odefinierade projekt), munkavelsklausul (avsäger sig rätten att protestera hos myndigheter eller i domstol), och sekretessklausuler (förlorar möjligheten att berätta om problemen eller söka stöd hos utomstående). Resultaten befäster en bild av att avtalen cementerar ojämlika maktrelationer, och det till bolagets fördel. De pekar även på att avtalen ofta utgör ett “tillverkat samtycke”, det vill säga att samebyar ingår avtal därför att de inte upplever sig ha annat val. En stor utmaning för urfolk världen över är att de inte vet vad de faktisk kan kräva i en avtalsförhandling. Det är därför viktigt att lyfta fram positiva exempel, även om de i nuläget är få till antalet. I vår studie finns exempel på hur samebyar förhandlat sig till möjligheten att helt stänga av en verksamhet vid behov för renskötseln, samt en form för vinstdelning. Nära hälften av avtalen innehöll också klausuler om att bolagen ska ta väsentlig hänsyn till renskötseln i sin verksamhet och samtliga samebyar hade undvikit skrivningar som kan ge sken av att de frånsäger sig renskötselrätten. Inget av avtalen innehöll emellertid klausuler som på ett meningsfullt sätt ersätter renens förlust av betesmark eller tillgång till bete. Klausuler angående samverkan fokuserar på olika former för samråd, utan krav på det aktuella bolaget att beakta samebyns synpunkter. Därutöver fanns klausuler som ensidigt ger bolagen möjlighet att omförhandla eller helt säga upp avtalet. Det är även vanligt förekommande med krav på samebyarna att bidra med sin kunskap och arbetstid utan ersättning, det vill säga att samebyarna ska bidra gratis till att främja bolagets verksamhet. En viktig slutsats i rapporten är att samebyarna måste våga börja tänka större kring vad som kan ingå i ett avtal. Bara för att avtalen idag mest handlar om ersättning och kompensationsåtgärder betyder inte det att de måste vara begränsade till enbart detta. Det finns många exempel internationellt, bland annat från Australien och Kanada, där avtal även innefattar principer om vinstdelning, vetorätt över eventuell expansion av projektet och möjligheter för urfolken att helt lägga ner en verksamhet om avtalens villkor inte uppfylls. Det ligger ofrånkomligen i bolagens intresse att begränsa avtalens ambitionsnivå och därför komma med svar som att “sådant inte kan ingå i ett avtal”. Samebyar som väljer att ingå avtalsförhandlingar behöver i högre grad utmana sådana argument med utgångspunkt i rätten till självbestämmande och vidga gränserna för vad som rimligen bör finnas med i ett avtal. Davvisámegillii: Dat šaddá juo dábáleabbo ahte čearut ja doaibmadoallit dahket šiehtadusaid gaskaneaset eanan- ja luondduresurssaid ávkkástallama oktavuođas. Šiehtadusaiguin orrot osolaččat geahččaleame deavdit daid ráiggiid mat stáhta lágain leat čearuid oamastanvuoigatvuođa (boazodoallovuoigatvuođa) hálddašeamis plánemiid ja doaibmalobiid proseassaid hárrái. Riikkaidgaskasaš dutkamat čájehit ahte šiehtadusat sáhttet leat positiiva reaidun lahttudit álgoálbmotvuoigatvuođaid resursahálddašeapmái – muhto šiehtadusat sáhttet maiddái mielddisbuktit riskkaid. Iešguđetlágan gažaldagat šiehtadusaid váikkuhusaide leat hui áigeguovdilat dál go Ruoŧa ráđđehus ja fitnodagat ovddidit nu olu industriijaprošeavttaid ruoná molsašumi namas. Dát lea vuosttaš raporta mii árvvoštallá muhtun dáid šiehtadusaid sisdoalu maid čearut ja sisabahkkejeaddjit Ruoŧas leat dahkan. Árvvoštallan lea dahkkon čearuid perspektiivvas, ja das lea skála ja eavttut mat čalmmustahttit movt šiehtadusat leat váikkuhan čearuid vejolašvuođaide sihkkarastit bohcco seailuma. Skálas leat vihtta dási (+1 rájes -4 rádjái), ja eavttut leat ordnejuvvon maŋŋálaga ságastallamiid vuođul maid leat dahkan šiehtadusáššedovdiin dahje árbedihttiin, oktiibuot 12 olbmo. Mii leat čohkken oktiibuot 15 šiehtadusa viđa čearus. Šiehtadusat gusket čuovvovaš sisabahkkemiidda: bieggafápmu, mátkeealáhusdoaibma, biilatestendoaibma, čáhcefápmu, ruvkedoaibma ja valáštallandoaibma. Mii leat anonymiseren visot bohtosiid raporttas vai suodjalit čearuid integritehta ja vuhtiiváldit šiehtadusaid čiegusvuođa. Danin ii leat vejolaš raporttas guorrat guđe čearus, fitnodagas dahje prošeavttas lea sáhka. Bohtosat čájehit ahte dušše moatti šiehtadusas leat eavttut +1, 0 dahje -1 dásis, mat čearuid perspektiivvas leat ávkin bohccui. Eavttut -3 ja -4 dásis mat leat heajumusat bohccui, leat baicca eanetlogus. Váldokonklušuvdnan lea danin ahte šiehtadusain leat hui unnán ovdamunit čearuide ja dagahit baicca mearkkašahtti riskkaid. Erenoamáš čielgasit bođii dat ovdan máŋgga bieggafápmošiehtadusas. Dain ledje -4 eavttut kombinerejuvvon nu ahte dagahit riskkaid, namalassii rabas miehtan (addit lobi definerekeahtes prošeavttaide), jávohuhttinklausula (luobahit rievtti vuosttaldit ášši eiseválddiid guovdu dahje duopmostuolus), ja jávohisvuođaklausulat (massit vuoigatvuođa muitalit váttisvuođaid birra dahje oččodit doarjaga olggobealde). Bohtosat duođaštit ahte šiehtadusaiguin sáhttá cieggat dássemeahttun fápmogaskavuohta mas fitnodat álo lea vuoittu bealde. Dat čájehit maiddái ahte šiehtadusaid máŋgii, vaikko ii álo, sáhtášii navdit “bággomiehtamin”, namalassii ahte čearut leat mieđihan dahkat šiehtadusa go dovdet ahte eai gávdno eará válljenvejolašvuođat. Máilmmi álgoálbmogiidda lea stuora hástalussan dat ahte eai dieđe maid livččii vejolaš gáibidit šiehtadallamiin. Danin lea dehálaš čalmmustahttit buriid ovdamearkkaid vaikko dat eai leat nu galle. Min guorahallamis leat ovdamearkkat das movt čearut leat nagodan šiehtadit alcceseaset vejolašvuođa oalát bissehit doaimma, jus boazodoallu dan dárbbaša, ja maiddái oažžut oasi vuoittus. Goasii bealis šiehtadusain leat eavttut ahte fitnodat galgá vuhtiiváldit boazodoalu iežas doaimmas, ja buot čearut leat garván čállimis nu ahte das sáhttá dulkot boazodoallovuoigatvuođa luobaheami. Dattege eai leat ovttage šiehtadusas eavttut mat ulbmillaččat buhtadit dan ahte boazu massá guohtuneatnamiid dahje guohtuma. Ovttasdoaibmaneavttuin deattuhuvvojit iešguđetlágán ráđđádallamat muhto dain ii gáibiduvvo ahte fitnodat galgá vuhtiiváldit čearu dárbbuid. Šiehtadusain gávdnojit eavttut mat rahpet dušše fitnodagaide vejolašvuođa ođđasis šiehtadallat dahje eretcealkit šiehtadusa. Lea maiddái hui dábálaš ahte čearut šaddet juolludit iežaset máhtu ja bargoáiggi almmá mávssu haga, nappo ahte čearut galget nuvttá veahkehit ovdánahttit fitnodaga doaimma. Dehálaš konklušuvdna raporttas lea ahte čearut ferteše duostagoahtit stuorrát jurddašit šiehtadusaid sisdoalu hárrái. Vaikko dálá šiehtadusat eanas deattuhit buhtadusa ja buhttendoaibmabijuid, de ii mearkkaš dat ahte šiehtadusaid ferte gáržžidit dušše daidda. Leat olu riikkaidgaskasaš ovdamearkkat, ee. Austrálias ja Kanádas, gos leat dahkkon šiehtadusat mat maiddái sisttisdollet prinsihpaid vuoittu juohkimis, main leat vetovuoigatvuođat prošeavttaid viiddideami hárrái, ja mat addet álgoálbmogii vejolašvuođaid oalát heaittihit doaimma jus šiehtaduseavttut eai ollašuhttojuvvo. Lea áibbas dábálaš ahte fitnodagat ráddjejit šiehtadusaid ambišuvdnadási ja čuoččuhit ahte ”ii šiehtadussii sáhte diekkár eavttuid bidjat”. Čearut geat válljejit šiehtadallagoahtit berrejit danin garrasit vuosttaldit dakkár čuoččuhusaid, ja baicca deattuhit iešmearridanvuoigatvuođa, ja duostat viidát árvvoštallat maid lea govttolaš gáibidit šiehtadusain. Lullisámegillii: Saemiensïjtide sïejhmebe daelie sjïdteme dej tsavtshvierhkiej ektine latjkajidh gosse laantem jïh eatnemem sijhtieh ritnedh. Vååjnoes goh dah ovmessie paarhth naemhtie sijhtieh dejtie raejkide dievhtedh mah staaten laakine fååtese gosse saemiensïjti eekemereaktam (båatsoereaktam) edtjieh soejkesjisnie jïh luhpieprosessine treevedh. Rïjhkigaske dotkeme vuesehte latjkoeh maehtieh positijve dïrrege årrodh gosse aalkoealmetjereaktide edtja vierhtiereeremasse ektiedidh - men latjkoeh aaj maehtieh stoere riskoem årrodh. Dah ovmessie gyhtjelassh dejtie latjkojde mah daelie gååvnesieh dejstie gellie industrijeprosjeektijste mij Sveerjen reerenasse jïh ovmessie sïelskh freemmie gosse kruana byjreskem evtiedidh. Daate reektehtse, jïh daate voestes aejkien, vuesehte aktem viertiedimmiem dehtie sisvegijstie, naaken dejstie ovmessie latjkojste saemiejsïjti jïh dejgujmie gaskemsh mah sijhtieh ritnedh Sveerjesne. Viertiedimmie dorjesovveme saemiejsïjti perspektijveste, aktene skaaline/tsiehkine jïh naan damtsvæhtagujmie mah gïehtjedieh guktie latjkoeh dïjpih saemiejsïjti nuepide gosse krievviem buerielaakan hoksehtidh. Skaala/tsiehkie vïjhte daltesh åtna (+1 raajeste -4 raajan) jïh dejtie damtsvæhtide öörnesovveme gosse dej maehteles latjkoej raeriestæjjajgujmie soptsestalleme jallh maahtoeguedtiji ektine, ektesne 12 almetjh. Tjåenghkies 15 latjkoeh vïjhte saemiejsïjtijste tjöönghkesovveme. Latjkojde juakasuvvieh daej gyrreldimmie mietie: bïegkefaamoe (8), stuaratseegkeldahkh (3), bïjleteestevæjkome (1), tjaetsiefaamoe (1), kråavevierhkieh (1) jïh idrottegïehtelimmie (1). Gaajhkh illedahkh leah nommehth, nemhtie dam saemiejsïjti reeremem vaarjele jïh latjkoej tjeakoesvoetem krööhkestidh. Dan gaavhtan ij reektehtsisnie gåaredh goerehtalledh magkeres saemiejsïjth, sïelskh jallh prosjekth mah meatan. Illedahkh vuesiehtieh barre muvhth dejstie latjkojste klausulh utnieh mah leah +1, 0 jallh -1 daltesisnie, mah saemiensïjti vååjnesistie aevhkine krievvide. Dejstie klausulijste mejstie jeenemes gååvnesieh leah daltesisnie -3 jïh -4, jïh dah leah nåakemes krievvien såjhtose. Illedahke vuesehte latjkoeh joekoen vaeniem saemiensïjtide vadteme jïh jeenemes hov tjoeperdimmie. Tjïelkelaakan dam vööjni bïegkefaamoelatjkojne mesnie ovmessie tjoeperdimmie -4 klausulh, mesnie ræhpas jååhkesjimmie latjkine (baaji sahth magkeres prosjekth), mah haavtam dahph (dassedh reaktam voejhkelidh byjjesfaamoem jallh dåapmoestovlesne), sjeavodhvoeteklausulh (ij maehtieh soptsestidh dåeriesmoeri bïjre jallh viehkiem jeatjabistie ohtsedidh). Illedahke nænnoste latjkoej faamoeektievoeth eah leah seamma daltesisnie, mesnie sïelske veaksahkåbpoe. Dïhte aaj vuesehte latjkoe jeenemes aejkien, maaje ij iktesth, byöroe guarkedh goh “jååhkesje”, saemiensïjth latjkede latjkoeh goh damti eah maam jeatjah maehtieh darjodh. Abpe eatnemem aalkoealmetjh stoere haestemh utnieh goh eah daejrieh maam dah maehtieh krïevedh gosse edtjieh latjkoeh latjkedh. Dan gaavhtan vihkeles vuesiehtidh dejtie positijve vuesiehtimmieh, maaje leah vaenieh dejstie. Mijjien goerehtallemisnie vuesiehtimmieh gååvnesieh guktie saemiejsïjth raeriestamme juktie nuepiem darjomes tjöödtjestidh gosse båatsose daerpies, jïh aktelaaketjem raeriestamme gosse maaksoem juekedh. Mahte lehkie latjkojste aaj klausulh utnieh guktie sïelskh edtjieh båatsoem krööhkestidh gosse mejnie joem edtjieh gïehtelidh jïh gaajhkh saemiensïjth ij leah guktie gænnah naan tjaalegh jååhkesjamme mah båatsoereaktam dejstie sïjtijste vaalta. Ij naan dejstie latjkojste gænnah naan klausulh utnieh mah eensilaakan lutniesti krievvien gåatomelaantem jallh jeatjah dajve gusnie gåatoehtidh. Klausulh mesnie laavenjostedh, vuartesje ovmessie vuekie guktie raeriestidh, mesnie sïelske ij pryjjedidh man saemiensïjten krööhkestamme. Desnie aaj klausulh gååvnesin mah barre sïelkedenuepiem veedti latjkojde orrestehtedh jallh orrijehtedh. Aaj sïejhme sjïdteme saemiensïjth sijjien maahtojne jïh barkoetïjjine, namhtah maaksojne, edtjieh sïelki gïehtelimmesne meatan årrodh. Reektehtsen illedahkesne aaj mij joem vihkeles vuesehte, dah saemiejsïjth tjuerieh aelkedh doestedh ussjedidh vijriegåbpoeh mij latjkosne maahta meatan årrodh. Ihke daan beajjetje latjkoe jeenemes maaksoem jïh kompensasjovnh råajvarimmiej bïjre, dellie ij daarpesjh ajve dïsse gaertjiedidh. Gååvnesh jïjnjh gaskerïjhke vuesiehtimmie, vuesiehtimmien gavhtan Austraalijen jïh Kanadan luvhtie, mesnie latjkoeh aaj prinsihph, guktie åasam juekedh, nyöjhkemereakta jis ekspansjovne prosjekteste sjædta jïh nuepieh aalkoealmetjidie orrijehtedh gïehtelimmiem jis mij mejnie latjkeme ij steeresovvh. Dellie dah sïelskh tjuerieh latjkoen ambisjovnedaltesem gaertjiedidh jïh dagkerh vaastoeh buektedh goh “eah dagkerh maehtieh meatan latjkosne årrodh”. Saemiensïjth mah veeljieh edtjieh aelkedh latjkajidh tjuerieh sagke tjarkebe haestedh jïh kreajnoehtidh sijjen jïjtjen reeremen åvteste jïh vijriedidh latjkoej sisvegem jïh mij desnie byöroe meatan årrodh. Det blir allt vanligare att samebyar och verksamhetsutövare sluter avtal i samband med exploatering av mark och naturresurser. Detta kan ses som ett försök från parterna att fylla ett glapp i statens lagstiftning vad gäller hanteringen av samebyarnas egendomsrätt (renskötselrätten) i planering och tillståndsprocesser. Internationell forskning visar att avtal potentiellt sett kan vara ett positivt verktyg för att införliva urfolksrättigheter i resursförvaltningen – men att det också kan medföra stora risker.Denna rapport presenterar, och det för första gången, en utvärdering av innehållet i ett urval av dessa olika avtal mellan samebyar och exploatörer i Sverige. Utvärderingen har gjorts utifrån samebyarnas eget perspektiv, med en skala och ett antal kriterier som fokuserar på hur avtalen påverkar samebyarnas möjligheter att säkerställa renens välmående. Skalan består av fem nivåer (+1 till -4) och kriterierna har rangordnats utifrån samtal med experter på avtalsförhandling eller kunskapsbärare, sammanlagt 12 personer. Totalt samlades 15 avtal in från fem samebyar. Avtalen fördelar sig på följande exploateringar: vindkraft, turistanläggning, biltestverksamhet, vattenkraft, bergtäkt och idrottsverksamhet. För att skydda samebyarnas integritet och respektera avtalssekretessen presenteras alla resultat i anonymiserad form. Det går alltså inte att spåra vara sig sameby, bolag eller projekt i rapportens text.Resultaten visar att endast ett fåtal avtal innehåller klausuler på nivåerna +1, 0 eller -1, som ur samebyarnas perspektiv är mer fördelaktiga för renens välmående. Samtidigt finns en dominans av klausuler på nivåerna -3 och -4, som är det sämsta för renens välmående.Den övergripande slutsatsen är därför att avtalen ger mycket begränsade fördelar för samebyarna och främst utgör betydande risker. Särskild tydligt var detta i ett flertal vindkraftsavtal med en riskfylld kombination av -4 klausuler, nämligen öppet samtycke (tillåter odefinierade projekt), munkavelsklausul (avsäger sig rätten att protestera hos myndigheter eller i domstol), och sekretessklausuler (förlorar möjligheten att berätta om problemen eller söka stöd hos utomstående). Resultaten befäster en bild av att avtalen cementerar ojämlika maktrelationer, och det till bolagets fördel. De pekar även på att avtalen ofta utgör ett “tillverkat samtycke”, det vill säga att samebyar ingår avtal därför att de inte upplever sig ha annat val.En stor utmaning för urfolk världen över är att de inte vet vad de faktisk kan kräva i en avtalsförhandling. Det är därför viktigt att lyfta fram positiva exempel, även om de i nuläget är få till antalet. I vår studie finns exempel på hur samebyar förhandlat sig till möjligheten att helt stänga av en verksamhet vid behov för renskötseln, samt en form för vinstdelning. Nära hälften av avtalen innehöll också klausuler om att bolagen ska ta väsentlig hänsyn till renskötseln i sin verksamhet och samtliga samebyar hade undvikit skrivningar som kan ge sken av att de frånsäger sig renskötselrätten.Inget av avtalen innehöll emellertid klausuler som på ett meningsfullt sätt ersätter renens förlust av betesmark eller tillgång till bete. Klausuler angående samverkan fokuserar på olika former för samråd, utan krav på det aktuella bolaget att beakta samebyns synpunkter. Därutöver fanns klausuler som ensidigt ger bolagen möjlighet att omförhandla eller helt säga upp avtalet. Det är även vanligt förekommande med krav på samebyarna att bidra med sin kunskap och arbetstid utan ersättning, det vill säga att samebyarna ska bidra gratis till att främja bolagets verksamhet.En viktig slutsats i rapporten är att samebyarna måste våga börja tänka större kring vad som kan ingå i ett avtal. Bara för att avtalen idag mest handlar om ersättning och kompensationsåtgärder betyder inte det att de måste vara begränsade till enbart detta. Det finns många exempel internationellt, bland annat från Australien och Kanada, där avtal även innefattar principer om vinstdelning, vetorätt över eventuell expansion av projektet och möjligheter för urfolken att helt lägga ner en verksamhet om avtalens villkor inte uppfylls. Det ligger ofrånkomligen i bolagens intresse att begränsa avtalens ambitionsnivå och därför komma med svar som att “sådant inte kan ingå i ett avtal”. Samebyar som väljer att ingå avtalsförhandlingar behöver i högre grad utmana sådana argument med utgångspunkt i rätten till självbestämmande och vidga gränserna för vad som rimligen bör finnas med i ett avtal.