Att oroa sig för att barn får bristande omsorg : En kvalitativ intervjustudie

Bakgrund: Omsorgssvikt mot barn är ett globalt problem. Omsorgssvikt under barndomen ger i många fall konsekvenser hela livet, framförallt i form av psykisk ohälsa. Barnhälsovårdssjuksköterskor har en viktig uppgift i att bedöma barns hälsa och utveckling samt identifiera riskfaktorer. Mot...

Full description

Bibliographic Details
Main Authors: Sandén Täljedal, Elin, Strålberg, Evelina
Format: Bachelor Thesis
Language:Swedish
Published: Umeå universitet, Institutionen för omvårdnad 2024
Subjects:
oro
Online Access:http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-225385
Description
Summary:Bakgrund: Omsorgssvikt mot barn är ett globalt problem. Omsorgssvikt under barndomen ger i många fall konsekvenser hela livet, framförallt i form av psykisk ohälsa. Barnhälsovårdssjuksköterskor har en viktig uppgift i att bedöma barns hälsa och utveckling samt identifiera riskfaktorer. Motiv: Tidigare studier visar att barnhälsovårdssjuksköterskor upplever det utmanande att identifiera och anmäla när barn får bristande omsorg därför kan det finnas ett intresse att belysa dessa erfarenheter i ljuset av ett systematiskt bedömningsinstrument. Syfte: Att belysa barnhälsovårdssjuksköterskors erfarenheter av att oroa sig för att barn får bristande omsorg. Metod: Kvalitativ metod med abduktiv ansats. Åtta barnhälsovårdssjuksköterskor från två familjecentraler och tre barnavårdscentraler i norra Sverige deltog. Data samlades in genom kombinerade intervjutekniker, narrativ, “think-aloud†och reflekterande. Datan analyserades med induktiv kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I analysen framträdde fyra kategorier och ett övergripande tema, att göra sig uppmärksam vilket innebar att det upplevdes ansvarsfullt med risk att missa att barn far illa. Intuition och kunskap medförde att de anade oråd. De försökte bedöma barnets situation genom att försöka ta reda på mer information och ta hjälp av andra. Erfarenhet och ett systematiskt bedömningsinstrument upplevdes underlätta bedömningen. De agerade genom att själva försöka stödja familjerna eller anmäla till socialtjänsten. Orosanmälan kunde väcka känslor och det fanns en ovisshet hur de skulle agera. De blev känslomässigt berörda i mötet med familjerna och beskrev en känsla av att det inte är lönt vilket ledde till att det var svårt att lämna bakom sig. Konklusion: Att möta barn som får bristande omsorg är en svår uppgift för sjuksköterskorna men ett systematiskt bedömningsinstrument kan vara till hjälp i bedömningen.   Background: Child maltreatment is a global problem. The most common ...