| Summary: | Föreliggande rapport analyserar flyttmönster för examinerade studenter vid Umeå universitet. Detta har gjorts med hjälp av longitudinella mikrodata från Statistiska Centralbyrån för att kunna beskriva en längre del av flyttkedjan och i detalj belysa både ursprungsregion och destination för examinerade studenter. Våra resultat visar att Umeå sticker ut i negativ bemärkelse i avseende hur många som stannar kvar i regionen efter examen. En del av detta är hemvändare som återvänder till sin hemregion efter avklarade studier, men även om andelen inflyttare till Umeå från övriga landet ökat över tid, utgör detta inte hela svaret. I jämförelse med landets övriga universitetsregioner har Umeå den tredje lägsta andel studenter från regionen som väljer att stanna kvar efter avslutade studier. Särskilt utmärkande är den negativa trenden för kvinnor. Generellt sett sker det största tappet av lokala studenter till Stockholm, vilket kanske inte är så oväntat givet storleken och diversiteten i Stockholms arbetsmarknad. Storstäderna, men även några av grannregionerna exklusive Skellefteå, har ett nettoöverskott av migranter från Umeå. För de som flyttar till Umeå och väljer att stanna kommer majoriteten från regioner i norra Sverige samt från Stockholm. Av de 20 största utbildningarna vid Umeå universitet varierar andelen studenter som stannar i Umeå mellan 91% och 50%. Här kan specifika insatser riktas. Exempelvis flyttade 91% av alla 126 examinerade psykologer från Umeå, vad kan göras för att en större andel ska stanna? Här krävs en grundligare analys av efterfrågesidan för att bättre kunna besvara den frågeställningen. Vi ser också att studenter från regionen som har studerat 4–5 år (avancerad nivå) är mer benägna att flytta än lokala studenter som läst 2–3 år (grundnivå). Umeå har alltså extra svårt att hålla kvar högre utbildade. Detta kan utgöra en potentiell ”brain drain” för regionen om Umeå å ena sidan har svårt att behålla den ...
|
|---|