| Summary: | På 1970-talet blev det ett uppsving för anti- och postkoloniala strömningar i de nordiska länderna. Nordkalottens enda urfolk, samerna, och minoriteter som de svenska tornedalingarna började organisera sig. En modern samisk och tornedalsk litteratur växte fram. Den mångsidige författaren Nils-Aslak Valkeapää (1943–2001), vars samiska namn är Áillohaš, var aktiv inom den internationella urfolksrörelsen. År 1991 fick han Nordiska rådets litteraturpris för den banbrytande dikt- och bildboken Solen, min far (1990). Originalet, Beaivi áhčážan, 1988, publicerades på nordsamiska. Solen, min far är ett led i den kulturella mobiliseringen som syftar till att stärka en samisk kulturell identitet och väcka nytt liv i det nordsamiska språket. Boken innehåller fotografier från olika muséers och vetenskapliga institutioners samlingar, bland annat rasbiologiska samlingar som syftade till att visa skillnader mellan samerna och den nordiska rastypen. Valkeapää kallade boken ett samiskt familjealbum. Texten skildrar naturens växlingar med födelse och död som också människan är en del av: "[…] så växer jag ur denna jord/ till jorden/ jag/ och sådana som jag". Nordisk kvinnolitteraturhistoria
|
|---|