Cato Christensen. 2013. Religion som samisk identitetsmarkør: fire studier av film

Cato Christensen diskuterar i sin doktorsavhandling Religion som samisk identitetsmarkør: fire studier av film förhållandet mellan populärkulturell film, religion och samisk identitet. Detta görs med utgångspunkt främst i två filmer regisserade av den samiske filmskaparen Nils Gaup, OfelaÅ¡/Veiviser...

Full description

Bibliographic Details
Main Author: Sundström, Olle
Format: Review
Language:Swedish
Published: Umeå universitet, Institutionen för idé- och samhällsstudier 2014
Subjects:
Online Access:http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-125117
Description
Summary:Cato Christensen diskuterar i sin doktorsavhandling Religion som samisk identitetsmarkør: fire studier av film förhållandet mellan populärkulturell film, religion och samisk identitet. Detta görs med utgångspunkt främst i två filmer regisserade av den samiske filmskaparen Nils Gaup, OfelaÅ¡/Veiviseren (1987) och Kautokeino-opprøret (2008). För analyserna används ett socialkonstruktivistiskt perspektiv i anslutning till de i avhandlingen bärande begreppen "religion", "(samisk) identitet" och "etnicitet". Christensens huvudargument är att de två filmerna både är en avspegling av och en konstruktiv bidragsgivare till den revitaliseringsprocess av samisk identitet som ägt rum under de senaste årtiondena. Enligt författaren främjar filmerna just religion som samisk identitetsmarkör, eller annorlunda uttryckt: det som i filmerna presenteras som samisk religion blir en viktig resurs i revitaliseringsprocessen av samisk identitet. I första hand avser Christensen en särskilt typ av religion som han kallar "urfolksspiritualitet", en spiritualitet som hämtar inspiration både från den forna samiska religionen och från senmoderna urfolksdiskurser. De sistnämnda diskurserna bygger, menar författaren, på primitivistiska ideologier med rätter i västerländsk idéhistoria och koloniala föreställningar. Med avhandlingen vill han framhäva religionens roll i den samiska revitaliseringsprocessen och peka på de globala trender som detta förhållande ansluter till. Med sitt val av film som studieobjekt vill han också ansluta sig till en pågående trend, i nutida religionsvetenskap, som innebär en utvidgning av religionsvetenskapens typiska empiriska fält till att inkludera även samtida populärkulturella uttryck.