| Summary: | I denna uppsats undersöker jag de diskurser som Högsta domstolen använ-der för sin argumentation i den så kallade Girjasdomen. Med hjälp av dis-kursanalys och teori, samt en rättshistorisk genomgång av utvecklingen av samers rättigheter tar jag mig an domskälen. I analysen finner jag två större diskurser domstolen använder för att bygga upp sin argumentation. Den första diskursen har jag valt att kalla för ”en friare bedömning”. Diskursen bygger på en förståelse att det för samebyns räkning krävs en friare bedöm-ning av både bevisbörda och beviskrav men också gällande rätt. Den andra diskursen kallar jag för ”den goda lagstiftningen”. Trots att domstolen kon-staterar att det krävs ett större hänsynstagande till samebyn som part i målet, bygger en stor del av argumentationen på ett synsätt där lagstiftningen rö-rande samer genom historien ses som beskyddande, till och med god. In this essay, I examine the discourses that the Supreme Court uses for its argumentation in the so-called Girjas case. I use discourse analysis and theo-ry, as well as a legal historical review of the development of Sami rights, to examine the reasoning behind the judgment. In the analysis, I find two ma-jor discourses the court uses to build its argumentation. I have chosen to call the first discourse "a freer assessment". The discourse is based on an under-standing that, on behalf of the Sami village, a freer assessment of both the burden of proof and proof requirements, but also applicable rights, is re-quired. I call the second discourse "the benevolent legislation". Although the court states that greater consideration is required, a large part of the argu-ment is still based on an understanding of the legislation concerning the Sami people throughout history as having been protective, good even.
|
|---|