| Summary: | The Swedish social services are the authorities that have the right to take a minor into custody without the consent of either the minor or its parents. In order to do so, thorough investigations have to show that there are deficiencies in the child’s home environment or in his or her behavior. Nor the less, there also must be a significant risk that the minor’s health and development will be harmed. This is regulated in the Swedish law – LVU (Lag om vård av unga (1990:52)) The use of the term “significant risk” can be problematic, as the courts have to make individual assessments about each case, which can lead to an uncertainty of whether the law is applicable or not. This study aims to analyze how Swedish courts apply and motivate the use of the prop “significant risk” within cases where LVU is applicable. The study is implemented as a qualitative, empirical study, with a selection of court decisions from three Swedish cities – Göteborg, Växjö and Umeå. The results show quite various application of LVU and the prop “significant risk”. Some courts have very well motivated decisions with reference to either the law itself, or to higher court decisions. These references not only explain the reasons behind the decision, but also contributes to a transparent usage of the law, aiming for consistency. On the other hand, the results also show a great lack of motivation in some cases. These decisions mainly refer to the other props and automatically implement the “significant risk” without further explanation. Therefore my conclusion of the study is that the Swedish courts should aim for more detailed motivations in their court decisions, to increase legal certainty and a higher level of predictability. Att tvångsomhänderta ett barn enligt LVU (Lag om vård av unga (1990:52) innebär en inskränkning av de enskilda fri- och rättigheterna och innebär ett av de mest långtgående ingripandena i en familjs liv, vilket följaktligen ställer höga krav på rättssäkerheten och på förutsebarheten i lagarna. Rekvisiten i LVU redogör för när beredande av vård är motiverat. Ett av dessa är att det ska föreligga en påtaglig risk för att den unges hälsa och utveckling skadas. Påtaglig risk är ett brett begrepp som ger utrymme för subjektiva tolkningar hos förvaltningsrätterna, vilket kan ställa rättssäkerheten på sin spets, då förutsebarheten blir svårare att uppnå och de enskilda bedömningarna kan skilja sig åt mycket. Med utgångspunkt i detta undersöker denna studie huruvida tre förvaltningsrätter i södra, mellersta och norra Sverige tillämpar rekvisitet påtaglig risk på ett rättssäkert sätt. Syftet med studien är att undersöka förvaltningsrätters tillämpning av rekvisitet ”påtaglig risk” enligt 2-3 §§ LVU ur ett rättssäkerhetsperspektiv. En klassisk rättsdogmatisk metod tillämpas i den första, beskrivande delen som redogör för lagstiftningen samt rättssäkerhetsteorier. Beträffande själva undersökningen, görs en kvalitativ empirisk studie av 30 st domar från 2020 av förvaltningsrätterna i Växjö, Göteborg och Umeå. Studieresultatet analyseras ur synvinklar som är relevanta utifrån de teorier som beskriver rättssäkerhetsaspekten. Jag har tittat på hur förvaltningsrätterna motiverar sina bedömningar av rekvisitet påtaglig risk, huruvida domsluten gör hänvisningar till övriga rättskällor, samt huruvida besluten kan ses som förutsebara. Resultatet presenterar en något blandad bild. Samtliga förvaltningsrätter redogör för vad lagens paragrafer säger, vissa mer kortfattat, andra mer utförligt. En del förvaltningsrätter gör däremot ett väldigt kortfattat konstaterande av den påtagliga risken, medan andra diskuterar och analyserar rekvisitet mer djupgående. Ett fåtal förvaltningsrätter redogör för vad aktuella förarbeten säger om rekvisitets tillämpning, medan de flesta inte gör någon sådan hänvisning alls. Sammantaget konstateras att en djupare motivering av förvaltningsrättens beslut samt hänvisning till övriga instanser och förarbetens motiveringar skulle i högre grad bidra till rättssäkerheten.
|
|---|