Skådespelares tankar om röst, tal, text och språk

Upprinnelsen till detta konstnärliga utvecklingsarbete är de kommentarer om unga skådespelares sätt att använda rösten och talet, som fälldes speciellt under 1970- och 80-talen. Det var vanligt att man, efter att ha sett en föreställning, klagade över att skådespelarna inte hördes. Man kunde även hö...

Full description

Bibliographic Details
Main Author: Abu-Asab, Birgitta
Format: Report
Language:Swedish
Published: [Publisher information missing] 2004
Subjects:
Online Access:https://lup.lub.lu.se/record/529870
https://portal.research.lu.se/files/6229917/624708.pdf
Description
Summary:Upprinnelsen till detta konstnärliga utvecklingsarbete är de kommentarer om unga skådespelares sätt att använda rösten och talet, som fälldes speciellt under 1970- och 80-talen. Det var vanligt att man, efter att ha sett en föreställning, klagade över att skådespelarna inte hördes. Man kunde även höra skådespelare ur äldre generationer tala om sina yngre kollegers bristande talteknik. Denna kritik tycks mig ha blivit mer sällan förekommande från och med det tidiga 90-talet, även om den fortfarande finns i viss mån. Att det sceniska talet var mycket tydligt under tidigare decennier och fram till och med 1950-talet är välkänt. Jag ville undersöka varför talet på scenen förändrats. Vari består skillnaden? Tänkte man annorlunda förr? Fick röst/talundervisningen större utrymme tidigare? Fick man andra ideal på slutet av 60-talet? Vilken inställning hade de skådespelare, som fick sin utbildning på 1970- och 80-talen till sin röst och sitt tal, när de gick på scenskolorna, och hur tänker de nu efter många år i yrket? Vad anser skådespelare ur olika generationer om sina kollegers talteknik? Vad har hänt med det sceniska talet under 1990- och början av 2000-talet? För att få svar på dessa frågor bestämde jag mig för att intervjua ett antal skådespelare ur olika generationer. Snart nog insåg jag att det fanns anledning att vidga projektet till att omfatta skådespelarnas synpunkter även på andra frågor som har med röst, tal, text, språk och dialekt/rikssvenska att göra. Jag ville dokumentera deras tankar kring dessa frågor. De ursprungliga frågorna om de olika generationerna kom då att ingå som ett kapitel i undersökningen. Jag har samtalat med ett 50-tal personer, till övervägande delen skådespelare. Några få personer har andra inom teatern förekommande sysslor. Intervjuerna har ägt rum i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Luleå, Karlstad, Ransäter och Borås. Då jag märkt att en person har haft ett speciellt intresse för en viss del av det stora ämnet röst/tal har jag låtit frågor om den delen dominera. Vissa ...