Puhuu tiikerin kanssa. Näkökohtia ihmisen ja eläimen maailmassa-asumiseen Venäjän Kaukoidässä

Since E. B. Tylor’s Primitive Culture (1871), the term animism has been used to indicate the anthropomorphisation of animals, plants and natural events. Later studies, from ca A. I. Hallowell’s ”Ojibwa Ontology, Behavior and World View” (1960) onwards, have expanded the term denoting human–other-tha...

Full description

Bibliographic Details
Published in:Elore
Main Author: Laitila, Teuvo
Format: Article in Journal/Newspaper
Language:Finnish
Published: Suomen Kansantietouden Tutkijain Seura 2013
Subjects:
Online Access:https://journal.fi/elore/article/view/79046
https://doi.org/10.30666/elore.79046
Description
Summary:Since E. B. Tylor’s Primitive Culture (1871), the term animism has been used to indicate the anthropomorphisation of animals, plants and natural events. Later studies, from ca A. I. Hallowell’s ”Ojibwa Ontology, Behavior and World View” (1960) onwards, have expanded the term denoting human–other-than-human relations as interactions not predominated by any particular actor. Eduardo Viveiros de Castro and others have called this perspectivism. The article discusses the Hallowell–Viveiros de Castro sort of view in the light of stories on human–tiger relations from the Russian Far East. Instead of perspectivism, the author has used the term ‘dwelling-in-the-world’, because he thinks that it covers all aspects (acting, emotions, thinking, etc.) better than perspectivism, which he finds to confine too much to seeing or perceiving. This term has been modified from that of Heidegger’s pace Tim Ingold. The article focuses on human–tiger division of space, conflicts related to it, and the ways of handling or negotiating them. The author concludes that these issues are managed, often successfully, by supposing that all partners know how they should behave when encountering another person in space, or how to act upon the personhood ’required’ in that situation. This knowledge is called, among other things, the law of taiga, and implicates that partners acknowledge both each other’s personhood and the fact that they live and act in worlds which overlap and affect each other. In other words, persons are interdependent. Therefore, the acting of a particular personhood also has an ethical aspect, which, however, is not given but discloses itself through interaction. Ihmisen tapaa puhua eläimistä, kasveista ja luonnonilmiöistä inhimillisinä toimijoina on E. B. Tylorin Primitive Culture -teoksesta (1871) lähtien kutsuttu animismiksi. Tylor piti animismia alkukantaisena tapana selittää, mitä luonnossa tapahtui. Uudemmassa tutkimuksessa, alkaen A. I. Hallowellin artikkelista ”Ojibwa Ontology, Behavior and World View” (1960), animismi on nähty ihmisen tapoina hahmottaa maailma ja määrittää kunkin maailmassa vaikuttavan toimijan paikka ja sille sovelias toiminta. Tätä on sittemmin kutsuttu myös perspektivismiksi (mm. Eduardo Viveiros de Castro). Artikkelissa tarkastellaan uudemman näkemyksen pohjalta Venäjän Kaukoidän alkuperäiskansojen ihmisen ja tiikerin suhteista kertovaa perinnettä. Perspektivismin sijaan nimitän näkökulmaani maailmassa-asumiseksi, koska en katso perspektivismin kuvaavan riittävän kattavasti animismiin sisältyvää toimintaa: animismissa ei ole kyse vain näkemisestä tai näkökulmasta. Termi maailmassa-asuminen perustuu Martin Heideggerin ja Tim Ingoldin ajatuksiin. Artikkelissa kuvataan maailmassa-asumista persoonien (ihmisen ja tiikerin) tilan jakamisen ja siihen liittyvien ristiriitojen kautta. Johtopäätöksenä on, että sekä tilan jakamista että ristiriitojen ratkaisua säätelevät kullekin persoonalle ominaiset toimintamallit, jotka otaksutaan yleisesti tunnetuiksi ja joita Venäjän Kaukoidän alkuperäiskansat kutsuvat muun muassa taigan laiksi. Periaatteiden yleinen tuntemus ja niistä neuvottelemisen mahdollisuus taas perustuvat persoonia ulkokuoren erilaisuudesta huolimatta yhdistävään yhteisöllisyyteen. Erilaiset persoonat elävät samassa maailmassa, ovat riippuvaisia toisistaan ja vaikuttavat teoillaan toisiinsa. Siksi persoonana oleminen on myös eettistä toimintaa, joka – kuten persoonakin – on olemassa vain keskinäisen vuorovaikutuksen kautta. "Att tala om djur, växter och naturfenomen som mänskliga aktörer har sedan E.B. Tylors verk Primitive Culture (1871) kallats för animism. Tylor ansåg att animism var ett primitivt sätt att förklara vad som hände i naturen. I den nyare forskningen, sedan A.I. Hallowells artikel ”Ojibwa Ontology, Behavior and World View” (1960) har animism setts som människans sätt att gestalta världen och definiera varje aktörs plats i världen och handlande som passar för den. Detta har senare också kallats perspektivism (bland andra Eduardo Viveiros de Castro). Artikeln granskar utgående från den nyare synen ursprungsbefolkningens från den ryska Fjärran östern tradition som handlar om relationer mellan människa och tiger. I stället för perspektivism benämner jag mitt synsätt för ”boende-i-världen”, eftersom jag inte anser att begreppet perspektivism är tillräckligt täckande för att beskriva den handling som finns i animism: animism handlar inte bara om att se eller om en viss synvinkel. Termen ”boende-i-världen” baserar sig på Martin Heidegger och Tim Ingolds tänkande. I artikeln beskrivs hur personerna (människa och tiger) ”boende-i-världen” delar på utrymmet och de konflikter som beror på detta. Min slutsats är att både delandet av utrymme och lösningen på konflikterna reglererar båda personernas handlingsmodeller, som antas vara allmänt bekanta, och som ursprungsbefolkningen i det ryska Fjärran östern kallar bland annat för ”taigans lag”. Den allmänna känslan av principerna och möjligheten att förhandla om den baserar sig på en förenande samhörighet, trots personernas olika yttre. De olika personerna, är beroende av varandra, och påverkar varandra genom sina handlingar. Därför är det också en etisk handling att vara en person, en handling (liksom personen) existerar endast genom en ömsesidig växelverkan."