| Summary: | I uppsatsen undersöks Claes Grundstens landskapsfotografier från nationalparkerna i världsarvet Laponia. Syftet är att analysera relationen mellan dem och de företeelser, tankar och ideal som finns i samhället gällande bilden av Sverige och landets symboliska landskap, samt karaktäristiska skildringar av symboliska landskap under perioden från slutet av 1700-talet fram till idag, men med fokus på 1900-talet och fram till 2009. Utifrån en socialhistorisk teori och med hjälp av både en diskursanalys och kontextualisering görs detta utifrån dessa tre frågeställningar: ”Vilka tecken i, samt omkring, fotografierna kan relatera till ett svenskt symboliskt landskap?”, ”På vilka sätt relaterar de företeelser, tankar och ideal som finns i samhället till en karaktäristisk skildring av ett symboliskt landskap?” och ”Hur påverkar de företeelser, tankar och ideal som finns i samhället tolkningen av de tecken som kan relatera till ett svenskt symboliskt landskap i dessa fotografier?”. I kapitel ett analyseras först Grundstens fotografier och sedan konstateras det att en karaktäristisk skildring dels har sitt ursprung i bildstilen hos Naturfotograferna /N och dels i ett historiskt arv av landskapsmålningar. I kapitel två påvisas det först utifrån analysen i första kapitlet att naturtyp, tillgänglig natur, naturvård, nationalpark, världsarv och Laponia är tecken som bidrar till att fotografierna blir kännetecknande. I relation till den bild av Sverige som spridits av Svenska Turistföreningen (STF) tyder det sedan på att skogs- och fjällandskap, samt svenska Lappland, är kännetecknande. Tack vare allemansrätten och att STF informerar svenska befolkningen om att de kan besöka svenska Lappland tolkas i sin tur tillgänglig natur som ett kännetecken. Slutligen görs en tolkning av att tecknen naturvård, nationalpark, världsarv och Laponia blir kännetecknande då det har fokuserats på dessa aspekter i Sverige under 1900-talet, genom både svenska staten och sedan EU, samt genom ...
|
|---|