Hur kan mångfalden gynnas på SCA:s naturvårdsareal?

Områden med skyddad skog i norra Fennoskandia, som tidigare beskrivits som orörd urskog, har på senare tid visat sig vara påverkade av långvarigt mänskligt resursutnyttjande. Historiska analyser av ekosystem, där även antropogena störningar beaktas, har därför börjat lyftas fram som en viktig del i...

Full description

Bibliographic Details
Main Author: Hallmén, Anna
Format: Text
Language:Swedish
Published: 2013
Subjects:
Online Access:https://stud.epsilon.slu.se/5554/7/hallmen_a_130503.pdf
Description
Summary:Områden med skyddad skog i norra Fennoskandia, som tidigare beskrivits som orörd urskog, har på senare tid visat sig vara påverkade av långvarigt mänskligt resursutnyttjande. Historiska analyser av ekosystem, där även antropogena störningar beaktas, har därför börjat lyftas fram som en viktig del i naturvårdsarbete (Foster m.fl. 2003). De hjälper oss att förstå hur strukturer och störningsdynamik har förändrats över tiden, vilket kan vara till stor hjälp vid skötselplanering och restaurering. Det övergripande syftet med den här studien var att kvantifiera kulturspår och analysera förekomsterna av kulturvärden i relation till framförallt naturvärden, men även sociala värden, i ett skyddsvärt borealt barrskogsområde. Min avsikt var att försöka exemplifiera hur skogshistoria kan användas för att skapa underlag för skötselplanering i områden med naturvårdsanpassad skogsskötsel. Studien gjordes i en av Svenska Cellulosa Aktiebolagets (SCA) blivande mångfaldsparker; Peltovaara utanför Gällivare i Norrbottens län. Jag undersökte områdets skogshistoria både genom fältinventeringar av samiska, förindustriella och industriella kulturspår, samt genom analyser av historiskt källmaterial. Data på naturvärden fick jag från SCA:s egen naturvärdesinventering samt från tidigare artinventeringar genomförda i området. Mina dendrokronologiska dateringar av kulturspår i träd tillsammans med resultat från tidigare dateringar av offerplatser och härdar (se Serning 1956; Hedman 2003) visar på ett nästan tusenårigt kontinuerligt samiskt resursutnyttjande i studieområdet. Dateringarna av barktäkter i området sträcker sig över 282 år, från mitten av 1500-talet till tidigt 1800-tal. Dessutom visar mina fynd av stubbar på ett intensivt brukande både av nybyggare samt framförallt av industriellt skogsbruk under de senaste seklerna. Under 1900-talet har hela studieområdet huggits igenom åtminstone tre gånger och har bitvis förändrats från ett naturskogsliknande skogslandskap till en relativt homogen produktionsskog. Trots detta har ett stort ...