De norrländska svältsnörena : en skogshistorisk analys av cykelstigsutbyggnaden under 1900-talet

• Main Author: Rautio, Anna-Maria
• Format: Other/Unknown Material
• Language: Swedish; English
• Published: SLU/Dept. of Forest Ecology and Management 2010
• Subjects: Cykelstigar; stigar; kommunikation; Domänverket; skogshistoria; Norrbotten; Jokkmokk; Friberg; Kring; Lassila; Svaren; Norra Sverige; ren
• Online Access: https://stud.epsilon.slu.se/1096/

Kommunikationerna i norra Norrland under den förindustriella tiden bestod i stort sett endast av vintervägar (Hoppe 1945, Lassila 1972). Människorna förflyttade sig trots allt över relativt stora områden med släde efter häst eller ren (Friberg 1935, Mannerfelt 1936, Hoppe 1945). Många nybyggen i Norrlands inland var under tidigt 1900-tal fortfarande isolerade från omvärlden tillföljd av bristen på vägar. Vid denna tid började Domänverket att anlägga smala vägar s.k. ”cykelstigar” på statens marker för att underlätta framkomligheten för sina tjänstemän (Hoppe 1945) och på så vis också bättre kunna tillvarata skogsråvaran. Mycket lite finns skrivet om dessa cykelstigar. Det övergripande syftet med den här studien var därför att ge en helhetsbild över cykelstigarnas historia. Utifrån studier av historiskt källmaterial, fältinventeringar och intervjuer i Jokkmokksområdet, norra Sverige, sökte jag svaren på varför Domänverket började anlägga dessa cykelstigar. Vidare ville jag ta reda på var i landskapet cykelstigarna främst anlades samt hur byggnationen gick till i praktiken. Studien syftade även till att undersöka cykelstigarnas bevarandevärde idag. Studier av det historiska källmaterialet samt statliga offentliga utredningar visade vilken omfattande statlig verksamhet som pågick kring cykelstigsfrågan under 1930-50 talet. Man ansåg att en utbyggnad av cykelstigsnätet skulle förbättra kommunikationerna för skogsarbetare och befolkningen på landsbygden. Man ansåg också att skogsbränder skulle kunna komma att släckas fortare. Den största utbyggnaden i landet skedde i Norrbotten där behovet av kommunikationer också var störst. Arbetsbeskrivningarna av cykelstigarna liksom intervjuerna visar hur noggrant kontrollerat anläggningsarbetet var, och vilket hårt kroppsarbete de innebar. Cykelstigarna har i tidigare litteratur beskrivits som ”Svältsnören” eftersom att arbetarna tjänade så dåligt (Sjögård 2009) att lönen inte ens räckte till att köpa mat. Fältinventeringarna av fem olika cykelstigsobjekt i Jokkmokksområdet, ...