Screening 2012, Rodenticides

IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en screening avseende rodenticider som används som råttgift. Warfarin, difenacoum, coumatetralyl, bromadiolone, flocoumafen och brodifacoum har bestämts i leverprover från rovfåglar och rävar. Warfarin är ett första generatione...

Full description

Bibliographic Details
Main Authors: Norström, Karin, Kaj, Lennart, Brorström-Lundén, Eva
Format: Report
Language:Swedish
Published: IVL Svenska Miljöinstitutet 2013
Subjects:
Online Access:http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ivl:diva-2576
Description
Summary:IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en screening avseende rodenticider som används som råttgift. Warfarin, difenacoum, coumatetralyl, bromadiolone, flocoumafen och brodifacoum har bestämts i leverprover från rovfåglar och rävar. Warfarin är ett första generationens antikoagulat och difenacoum, coumatetralyl, brodifacoum och flocoumafen är andra generationens antikoagulat vilka utvecklades på grund av en ökad resistens mot warfarin bland gnagare. Dessa kemikalier kan bioackumuleras och sprids till miljön genom sitt sätt att användas. Exponeringen hos råttor och möss sker genom kontaminerad föda och dess toxiska effekt är att de hämmar vitamin K cykeln i levern och förhindrar att blodet koagulerar och orsakar död genom förblödning. Alla de ämnen som ingår i studien används i Sverige idag och difenacoum, bromadiolone, coumatetralyl och warfarin är de ämnen som förekommer i flest antal produkter (SPIDER 2013). IVL har i en tidigare screeningstudie analyserat råttgifter (Norström et al. 2009). Studien visade att dessa substanser inte är allmänt spridda i miljön men att sekundär förgiftning hos djur som livnärar sig på bland annat råttor och möss var av intresse att studera vidare då ett flertal av antikoagulaten hittades i ett leverprov från en uggla som hade dött på en avfallsdeponi. Syftet med denna studie var att bestämma antikoagulat, vilka är vanligt förekommande i råttgifter, i leverprover från rävar och olika arter av rovfåglar för att se om det finns en eventuell risk för sekundär förgiftning. Prov från tio rävar analyserades och samtliga innehöll minst en av substanserna men mönstret varierade mellan individerna. Bromadiolone detekterades i högst koncentration (< LOQ – 1 100 ng/g v.v) och var också det ämne som hade högst detektionsfrekvens följt av coumatetralyl (< LOQ – 520 ng/g v.v). Warfarin hittades i hälften av individerna (< LOQ – 170 ng/g v.v). Flocoumafen och brodifacoum var under LOQ i samtliga prover. Den sammanlagda koncentrationen av antikoagulanterna varierade mellan 2 och 1 100 ng/g v.v. 20 leverprov från sammanlagt fyra olika arter av rovfåglar analyserades (berguv, kattuggla, tornfalk och hornuggla) och 65% av individerna innehöll rodenticider. Bromadiolone detekterades i högst koncentration (< LOQ – 870 ng/g v.v.) med en detektionsfrekvens på 50 procent. I flera av individerna var bromadiolone det enda ämne som kunde hittas. Difenacoum, coumatetralyl och brodifacoum hittades i 15% av fåglarna medan flocoumafen och warfarin var under LOQ i samtliga prover. 65% av rovfåglarna innehöll minst ett av ämnena. De fyra ämnen som detekterades i rovfåglar i denna studie hittades även i leverprovet från berguv i den tidigare screeningstudien (Norström et al. 2009). Warfarin som är vanligt förekommande i råttgift kunde enbart detekteras i rävar och inte i rovfåglarna. Halterna som hittades i rovfåglar i denna studie kan jämföras med de nivåer som har rapporterats kunna ge toxiska effekter, >100 – 200 ng/g (refererat i Langford et al. 2012). Det har även diskuterats att nivån då toxiska effekter kan uppstå kan vara <100 ng/g, men att det är signifikanta skillnader i känslighet mellan arter. Därför är det svårt att göra någon riskbedömning, men om 100 ng/g antas vara en tröskelnivå för toxiska effekter så kan inte sekundär förgiftning uteslutas för åtminstone en av fåglarna i denna studie. As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, a screening study of rodenticides has been performed by IVL. Warfarin, difenacoum, coumatetralyl, brodifacoum and flocoumafen are anticoagulant rodenticides and are all being used in Sweden. These chemicals are persistent and bioaccumulative and are emitted and distributed in the environment due to its usage. These substances are produced to act as rodenticides and are taken up via ingestion. They act through inhibition of the vitamin K cycle in the liver, disrupt the blood clotting process and causes death by haemorrhage. The overall objective of the present study was to determine the concentrations of rodenticide anticoagulants in livers of red foxes and different raptors in the Swedish environment and to investigate if there is a possible risk for secondary poisoning of these compounds. Ten livers from red foxes and twenty livers from four species of raptors (tawny owl, long-eared owl, Eurasian eagle owl and common kestrel) were analysed. Bromadiolone was detected in highest concentration and most frequently. Warfarin was only found in the foxes while flocoumafen could not be detected in any of the samples. In the foxes, the summed concentration of the anticoagulant rodenticides ranged between 2 and 1 100 ng/g w.w and the raptors contained < LOQ to 870 ng/g w.w. All foxes contained at least one of the compounds while 65% of the raptors contained at least one. The levels found in this study may be compared with the level for toxic effects of SGARs; >100 to 200 ng/g, which has been suggested as a “potential lethal range”. At least one of the raptor individuals contained higher concentrations and poisoning cannot be ruled out. This study shows that the anticoagulant rodenticides included are found in non-target organisms that feed on rodents in concentrations such that secondary poisoning cannot be ruled out.