| Summary: | På uppdrag av Länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, Boliden Mine-ral samt Älvsbyns kommun har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattnets kvalitet på 17 platser i norra Sverige, inklusive tre fjällområden i Jämtlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, samt visa skillnader mellan olika områden och hur förhållandena ändras med tiden. Flertalet provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jäm-föras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depo-sitionen sedan 2000/01. Mätningarna i de fyra norrlandslänen visar låg belastning jämfört med situationen i Sverige som helhet. Under hydrologiska året 2002/03 var depositionen av antropogent svavel i genomsnitt 1,5 kg/ha till marken i granytorna. Som jämförelse kan nämnas att depositionen av svavel till marken i granytorna i Skåne generellt var 4-9 kg/ha. Belastningen av oorganiskt kväve på öppet fält var låg i jämförelse med övriga ytor i Sverige under 2002/03, omkring 1,5 kg/ha. Mätningarna visar en gradient med större deposition längs Norrlandskusten än inåt landet. Sedan mätningarna startade i början av 1990-talet har nedfallet av antropogent svavel till marken i granytorna i princip halverats. När det gäller oorganiskt kväve är det svårare att se tydliga trender. Speciella mätningar i fjällområdet visar att nedfallet av luftföroreningar var större än i centrala Norrland. Den högre depositionen beror främst på att nederbörd, dimfrekvens och vindhastighet ökar med höjden i terrängen. Det hydrologiska året 2002/03 utmärker sig genom mindre nederbörd än normalt, omkring 500 mm som ge-nomsnitt från fem lokaler, med pH-värde 4,9. Delvis till följd av det nederbördsfattiga året noterades mindre nedfall av svavel och kväve än vad som tidigare har uppmätts under mätperioden med undantag för hydrologiska året 2001/02. Markvatten har visat relativt goda förhållanden utom på några kustnära lokaler där surt markvatten har noterats. Trots relativt god markvattenstatus i ytorna i norra Sverige har surhetsgraden ökat sedan mätningarna startade på flertalet lokaler. I de ytor med surast markvatten (Bäcksjö, Holmsvatten och Storsjön) har mätningarna dock visat minskad eller oförändrad surhetsgrad sedan mätningarna startade. Lufthalter mäts på tre lokaler, Myrberg, Högbränna och Storulvsjön. Halterna av svaveldioxid och kvävedioxid är lägre än både miljö-kvalitets-normerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. Däremot överstiger halterna av marknära ozon EUs målvärdet på 40 µg/m3 och innebär risk för vegetationsskador. På uppdrag av Länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, Boliden Mine-ral samt Älvsbyns kommun har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattnets kvalitet på 17 platser i norra Sverige, inklusive tre fjällområden i Jämtlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, samt visa skillnader mellan olika områden och hur förhållandena ändras med tiden. Flertalet provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jäm-föras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depo-sitionen sedan 2000/01. Mätningarna i de fyra norrlandslänen visar låg belastning jämfört med situationen i Sverige som helhet. Under hydrologiska året 2002/03 var depositionen av antropogent svavel i genomsnitt 1,5 kg/ha till marken i granytorna. Som jämförelse kan nämnas att depositionen av svavel till marken i granytorna i Skåne generellt var 4-9 kg/ha. Belastningen av oorganiskt kväve på öppet fält var låg i jämförelse med övriga ytor i Sverige under 2002/03, omkring 1,5 kg/ha. Mätningarna visar en gradient med större deposition längs Norrlandskusten än inåt landet. Sedan mätningarna startade i början av 1990-talet har nedfallet av antropogent svavel till marken i granytorna i princip halverats. När det gäller oorganiskt kväve är det svårare att se tydliga trender. Speciella mätningar i fjällområdet visar att nedfallet av luftföroreningar var större än i centrala Norrland. Den högre depositionen beror främst på att nederbörd, dimfrekvens och vindhastighet ökar med höjden i terrängen. Det hydrologiska året 2002/03 utmärker sig genom mindre nederbörd än normalt, omkring 500 mm som ge-nomsnitt från fem lokaler, med pH-värde 4,9. Delvis till följd av det nederbördsfattiga året noterades mindre nedfall av svavel och kväve än vad som tidigare har uppmätts under mätperioden med undantag för hydrologiska året 2001/02. Markvatten har visat relativt goda förhållanden utom på några kustnära lokaler där surt markvatten har noterats. Trots relativt god markvattenstatus i ytorna i norra Sverige har surhetsgraden ökat sedan mätningarna startade på flertalet lokaler. I de ytor med surast markvatten (Bäcksjö, Holmsvatten och Storsjön) har mätningarna dock visat minskad eller oförändrad surhetsgrad sedan mätningarna startade. Lufthalter mäts på tre lokaler, Myrberg, Högbränna och Storulvsjön. Halterna av svaveldioxid och kvävedioxid är lägre än både miljö-kvalitets-normerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. Däremot överstiger halterna av marknära ozon EUs målvärdet på 40 µg/m3 och innebär risk för vegetationsskador.
|
|---|