| Summary: | Syftet med förvaltningsverktyget för förekomst av stora rovdjur baserat på en toleransnivå för rennäringen är att möjliggöra mer riktade åtgärder för att minska rennäringens förluster till följd av stora rovdjur, ge effektivare handläggning och samordningsvinster samt större legitimitet för beslut som avser både rovdjurs- och rennäringsförvaltningen. Målet är att en given toleransnivå ska nås med så små konsekvenser för rovdjursstammarna som möjligt. Riksdagen har beslutat om miniminivåer respektive etappmål för de stora rovdjuren medan något motsvarande beslut om skydd mot rovdjursskador för renskötseln inte finns. Detta skapar en obalans i förvaltningen. Förslaget i denna rapport på förvaltningsverktyg, och en av regering eller riksdag fastställd toleransnivå1, avser att bidra till en ökad tydlighet i politiken och en större förutsägbarhet för rennäringen. Förvaltningsverktyget bygger på att länsstyrelser och samebyar i samråd och utifrån ett adaptivt förhållningssätt fastställer hur man lokalt kan upprätthålla en hållbar rennäring och bidra till en gynnsam bevarandestatus för rovdjuren. Förvaltningsverktyget ska användas som ett redskap i den regelbundna dialogen mellan länsstyrelse och sameby/samebyområde inom ramen för förvaltningen av rovdjur. Förvaltningsverktyget består av fyra steg:1 Toleransnivå/målnivå.2. Beräknad och uppskattad förlust av renar på grund av rovdjur med hjälp av en riskmodell.3. Förebyggande åtgärder4. Uppföljning/utvärderingRiskmodellen ger möjlighet att visualisera och göra olika geografiska beräkningar för att påvisa hur rovdjurstrycket fördelar sig olika över olika områden och kan variera utifrån olika förebyggande åtgärder.Implementeringen av förvaltningsverktyget kan ses i två, delvis sinsemellan beroende, delar:A) Fastställa en toleransnivå av regering eller riksdag. B) Säkerställa att berörda länsstyrelser arbetar i enlighet med förvaltningsverktyget tillsammans med samebyarna. För det sistnämnda föreslås en implementeringsfas på cirka två år. Målet är att utveckla ett långsiktigt hållbart förvaltningsverktyg, att effektiviteten ska öka utan att förvaltningskostnaderna stiger, samt att förvaltningsverktyget är i drift fullt ut senast två år efter ikraftträdandet. 1 Toleransnivån definieras som den maximala acceptabla skadenivå orsakad av rovdjur under ett år uttryckt i en viss procent av samebyns faktiska renantal (livrenhjord per 31 mars). Konsekvenserna för rennäringen av olika toleransnivåer Rovdjurens predation på ren ger ekonomiska konsekvenser för renskötselföretagen på flera sätt. Förutom antalet dödade renar som rovdjuren orsakar tillkommer också de sekundära effekterna av predationen. Värdet av en rovdjursdödad ren varierar med förutsättningarna men kan i genomsnitt sägas vara mellan 1,3 och 1,9 renar i slaktledet exklusive de negativa effekter som predationen medför på renhjorden. För att beräkna den faktiska förlusten som är orsakad av rovdjur krävs kunskap om rovdjursantal, predationstakter, renens faktiska värde inkl. avelsvärde, renhjordens struktur och påföljande dynamiska effekter. En annan del är kopplad till det merarbete och ökade omkostnader som rovdjuren orsakar. Denna kostnad varierar med yttre förutsättningar och underlag för att beräkna den kostnaden saknas i nuläget.En teoretisk beräkning av kostnaden av en faktisk skadenivå på renarna mellan 5 % och 20 % ligger mellan 38 och drygt 152 miljoner kronor. Under 2012 betalade Sametinget ut ersättning för rovdjursförekomst med 63,8 miljoner kronor. Med den uppskattning av totalt dödade renar pga rovdjurspredation som finns (19 500–72 500) skulle ersättningsnivån utifrån det genomsnittliga värdet på 2 732 kronor/ren ligga mellan 53,7 miljoner kronor och 200 miljoner kronor. Konsekvenser av olika toleransnivåer för rovdjur i renskötselområdet Variationen i predationstakter till följd av en rad faktiska omständigheter, tillsammans med begränsat vetenskapligt underlag avseende predationstryck och antal renar som dödas av rovdjur, medför en stor spridning i resultaten av beräkningar för hela renskötselområdet. Då hänsyn måste tas till variationer i landskapet kan exakta konsekvenser för rovdjuren inte redovisas på en övergripande nationell nivå, lika lite som för rennäringen. En toleransnivå måste också räknas om till faktiska skadenivåer för att kunna redovisa konsekvenserna i detalj. Detta har inte varit möjligt, och därför avser beräkningarna enbart hela renskötselområdet och beaktar inte konsekvenserna av olika förutsättningarna i landskapet och på samebynivå. Teoretiska beräkningar av nuläget avseende rovdjursskador på ren ger att skador från lodjur och järv sammantaget ligger mellan 2 och 15 % av högsta tillåtna renantal och mellan 3 och 17 % av det faktiska renantalet. Om även tillgängliga data för björn och varg, som dock är mer bristfälliga, läggs till så ligger skadenivån sammantaget mellan 4 och 18 % av högsta tillåtna renantal och mellan 4 och 20 % av det faktiska renantalet. De teoretiska beräkningarna av konsekvenser av olika toleransnivåer för rovdjuren i renskötselområdet ger stora spann i resultaten. För att bättre kunna beskriva konsekvenserna måste hänsyn tas till variationer i landskapet och utifrån lokala förutsättningar på samebynivå. Förvaltningsverktyget kan bidra med denna kunskap. En toleransnivå hanterar effekter av att det samlade rovdjurstrycket, och en minskning av rovdjurstrycket kan, inom ett givet område, uppnås genom olika kombinationer av åtgärder mot olika arter. En viss toleransnivå leder därför inte per automatik till samma konsekvenser för respektive art i hela renskötselområdet, utan åtgärderna och deras effekter måste tillämpas på samebynivå. Generellt bedöms dock att det bland annat bör finnas utrymme för en minskning av lodjurstammen i renskötselområdet som är strikt riktad mot de områden där renskötseln lider störst skada, och att en begränsning av järvstammen bör kunna ske i de områden som är mest skadeutsatta och förväntas göra störst nytta för rennäringen.
|
|---|