| Summary: | En av de mest unika naturtyperna i Jönköpings län är myrmarkerna och i synnerhet högmossarna. Bland de största märks Store mosse och Komosse. Högmossarna bildar ofta en mosaik med andra värdefulla myrmarker, som här sammanfattas som myrmarker. Myrmarker är genom sin orördhet och ofta stora öppna vidder inte bara Sydsveriges sista vildmark och uppskattade turistmål utan även hemvist för en rad sällsynta djur- och växtarter. Både naturtypen i sig och de speciella arterna har inneburit att man inom EU och arbetet med att skydda områden prioriterat högmossar extra högt. Detta har gjort att flera av högmossarna i Jönköpings län utpekats till så kallade natura 2000-områden, vilket innebär att dessa marker ska skyddas. Det innebär också att vi blir skyldiga att följa upp kvaliteten på naturtypen i sig och vissa arter på dessa marker. För att tillgodose en del av dessa krav följer vi upp fågellivet, vilka både indikerar hur naturtypen i sig utvecklas och hur fågelarterna själva utvecklas. Under 2002 och 2003 inventerades Anderstorps store mosse, Bare mosse, Dumme mosse och Store mosse. Andra inventeringar har gjorts för Mörhultamossen och Komosse. Mörhultamossen är medtagen i denna rapport som ett potentiellt framtida natura 2000-område. Övriga områden är redan natura 2000-områden. För att sammanställa ett så gott underlag som möjligt inför arbetet med Natura 2000 har även dessa inventeringar behandlats i föreliggande rapport. För myrmarker som inventerats mer än en gång har visas slutsatser om beståndstrender för olika arter dragits. Eftersom olika inventeringsmetoder använts är dock dessa slutsatser ofta osäkra. Den metod som använts under inventeringarna 2002/2003 är kombinerad linje/punkttaxering. Denna metod förslås att användas även framöver på stora myrmarker eftersom den täcker in stora områden. På mindre områden/delområden rekommenderas förenklad revirkartering. Inventeringarna bör upprepas minst vart 6:e år. Den metoden är dock inte anpassad för att beräkna totala bestånd i ett område. Trots dessa har en grov uppskattning av totalbestånd baserat på linje/punkttaxeringar gjorts i denna rapport för att få något att jämföra med tidigare inventeringar. De inventeringar som genomförts visar på ett för Sydsverige unikt fågelliv på de inventerade myrmarkerna. Totalt hittades 8 arter som är särskilt skyddsvärda enligt fågeldirektivet samt 4 arter som är rödlistade i Sverige. Bland arterna som pekats ut i fågeldirektivet märks många av myrmarkerna karaktärsfåglar, vilka fortfarande förekommer förhållandevis frekvent på länets myrmarker, till exempel ljungpipare, grönbena, trana, smålom och orre. Andra direktivsarter som hittats på mossarna är till exempel ängshök och sångsvan. Förutom dessa hittades även intressanta arter som småspov, storspov, rödbena, och sydlig gulärla. Även om det varit svårt att uttala sig om trender kan man ändå spåra vissa tendenser. Den sydliga gulärlan har definitivt minskat på myrmarkerna. Generellt gäller att flertalet myrfåglar visar stabil eller svag minskning av sina bestånd. Tranan kan dock utgöra ett möjligt undantag. Orsakerna till att flera arter verka minska är inte utredda, men igenväxning bland annat på grund av dikning, torvtäkt och ökat kvävenedfall är definitivt en orsak. Andra orsaker kan vara ökad störning från friluftsliv, störningar på rast- och övervintringsplatser eller mer storskalig påverkan som klimatförändringar. En betydande del av denna rapport är avsatt till beskrivningar av de arter man kan påträffa ute på myrmarker i Jönköpings län. Denna del av rapporten syftar i första hand till att inspirera till fågelskådning på myrmarker och som informationsunderlag inom Länsstyrelsens verksamhet. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05
|
|---|