| Summary: | Palsar är kullar eller mer vidstäckta upphöjningar i myrmark med torv i ytan vilka innehåller ständigt tjälad torv och eller mineraljord. De har bildats genom tjällyftning. Höjden på palsarna som finns i Sverige varierar från några decimeter till 6-7 m. De förekommer i utkanten av permafrostens utbredningsområde och är mycket känsliga för förändringar i klimatet. Palsmyrar är en s.k. prioriterad naturtyp inom EU´s habitatdirektiv, vilket innebär att de har bedömts utgöra en av de mest hotade naturtyperna inom EU. Vart 6:e år skall Sverige rapportera till EU om bevarandestatusen för palsmyrar. I rapporteringen ingår utbredning, förekomstareal, kvalitet, framtidsutsikter och en samlad bedömning. Underlaget som användes vid den tidigare rapporteringen år 2007 har varit Vegetationskartan som producerades under 1980-talet. På vegetationskartan finns symboler för palsar. Dessa symboler visar kartografisk var palsar finns men eftersom de inte utgörs av ytor är de inte lämpade för arealberäkningar. Med anledning av att det är ca 25 år sedan kartan togs fram och klimatet har förändrats i negativt riktning för palsmyrarna uppstod ett behov av en ny kartering av palsmyrar. På uppdrag av Naturvårdsverket har en kartering av Sveriges palsmyrar genomförts under 2013. Karteringen har utförts med hjälp av flygbildstolkning i ett rutnät med 100 x 100 m´s rutor. I respektive ruta har andel pals och palsrelaterat vatten angetts. Totalt har ca 250 000 rutor karterats. I 12 960 av dessa rutor förekommer pals. Den totala arealen pals är 1977,30 ha. 99,9 % av landet palsareal finns i Norrbottens län. Resterande 0,1 % finns i Västerbottens län. 47 % av palsarealen ligger inom skyddade områden som nationalparker, naturreservat och Natura 2000-områden. Sverige största sammanhängande palsområde Vissátvuopmi som innehåller 13,8 % av landets palsareal är inte skyddad. Med pågående klimatförändringar med högre årmedeltemperaturer och ökad nederbörd går palsmyrarna generellt mot en negativ utveckling. Men under karteringen har trots allt ett antal områden med lokala förutsättningar som gynnar palstillväxt påträffats. Artikel 17 rapporteringen till EU 2013 baserades på resultat från karteringen. Resultatet kan med fördel användas som utgångspunkt för fortsatt uppföljning av utvecklingen av palsmyranas bevarandestatus. I rapporten ges förslag på metod för biogeografisk uppföljning som kan användas både för rapportering till EU och uppföljning av miljömålet Myllrande våtmarker. Palsas are hillocks or more extensive elevations in mires which are covered by or completely built of peat and contain permanently frozen soil. They have been formed by frost heave. The height of palsas in Sweden varies from a few decimeters to 6 – 7 meters. They are found at the edge of the distribution area of permafrost and are very sensitive to changes in climate. Palsa mires constitute a so called priority habitat in the Habitats Directive of the EU. This means that they are considered to be one of the most threatened habitat types within the Union. Every six years, Sweden shall report to the EU on the conservation status of palsa mires. The reporting shall include distribution, area, quality, prospects and an overall assessment. The previous reporting, in 2007, was based on a vegetation map which was produced in the 1980s. This map has symbols of palsas. The symbols show cartographically where palsas are found. However, they do not consist of surfaces and are therefore not suitable for area estimates. Because it is 25 years since the vegetation map was made and the climate has changed in the negative direction for palsa mires, the need for a new mapping of palsa mires emerged. Commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency, a mapping of palsa mires in Sweden was made in 2013. The mapping was performed by aerial photo interpretation in a grid of squares (100 m x 100 m). In each square, the percentage of palsas and water related to palsas was specified. A total of about 250 000 squares were mapped. 12 960 of these squares contain palsas. The total palsa area is 1977,30 hectares. 99,9 % of the Swedish palsa area is situated in the County of Norrbotten and the remaining 0,1 % in the County of Västerbotten. 47 % of the palsa area is situated within protected areas, e.g. national parks, nature reserves and Natura 2000 sites. Vissátvuopmi, the largest contiguous palsa region in Sweden, containing 13,8 % of its palsa area, is not protected. Ongoing climate change with higher temperature and increased precipitation means that palsa mires generally develop in a negative direction. However, some areas with local conditions favouring palsa growth have also been found during the mapping. The reporting to the EU 2013 on palsa mires, according to Article 17 of the Habitats Directive, was based on results of the mapping. These results provide an excellent basis for continued monitoring of palsa mires, in particular as regards the development of their conservation status. In the report a methodology for bio-geographical follow up of palsa mires is proposed. It can be used both for reporting to the EU and for monitoring and evaluation of the national environmental objective “Thriving wetlands”.
|
|---|