| Summary: | Sammanfattning Under åren 2002 och 2003 genomfördes i Länsstyrelsens regi, i samarbete med Upplandsstiftelsen, en heltäckande kustfågelinventering av Uppsala läns kust omfattande 830 kvadratkilometer. Inventeringsmetoden är den samma som använts i Stockholms skärgård (Kustfågelgruppen 2000 a, b). Totalt deltog 13 båtlag med ett knappt tjugotal ornitologer i arbetet med att inventera samtliga öar, grynnor och stränder under våren 2002, med ett fåtal kompletteringar våren 2003. Totalt inräknades drygt 26 300 sjöfågelpar. Knappt ett femtiotal olika sjöfågelarter inventerades. De fem talrikaste utefter länets kust är i tur och ordning fiskmås, ejder, silvertärna, storskarv och skrattmås. Någon heltäckande jämförbar inventering från länets kust finns inte att tillgå, men en skattning av sjöfågelpopulationerna som utfördes under 1970-talet av Åke Andersson finns redovisad i Fåglar i Uppland (Fredriksson & Tjernberg 1996). Några resultat är relativt tydliga trots den något haltande jämförelsen med dessa skattningar – och visar på förändringar. Svärtan har minskat kraftigt under de senaste 35 åren, vilket också bekräftas av resultat från närliggande skärgårdar. Andra förlorare är roskarl, silltrut och tobisgrissla. Ejdern tycks också ha minskat även om skattningen från 1970-talet är behäftad med en stor osäkerhet. Det kan samtidigt konstateras att flera arter har ökat i området, såsom grågås, kanadagås, knölsvan, storskarv och silvertärna. Resultaten som redovisas i rapporten skall främst ses som en redovisning av det aktuella tillståndet för kustfågelbestånden i Uppsala län. Materialet utgör en god grund för en framtida miljöövervakning av området. Genom att återupprepa studien blir det möjligt att med större säkerhet belysa eventuella förändringar i fågelfaunan och orsaker till dessa. Då även Stockholms och Södermanlands skärgårdar har inventerats med samma metodik kommer det finnas möjligheter att direkt jämföra resultaten med intilliggande län, något som ytterligare höjer värdet på inventeringen.
|
|---|