| Summary: | Undersökningar kring valet 2010 visar att det politiska förtroendet ökar i Sverige[1]. Trots det ökade förtroendet gör Sverigedemokraterna entré i Riksdagen, sannolikt framröstade av väljare som hyser missnöje mot de sedan tidigare etablerade partierna. Trots det ökade förtroendet etablerar sig radikala och extrema partier runt om i landet. Till vänster finns t.ex. Rättvisepartiet Socialisterna i fullmäktige i Haninge och Luleå, en utbrytargrupp ur partiet finns i fullmäktige i Umeå. På högerkanten finner vi Nationaldemokraterna i fullmäktige i Nykvarn och Södertälje och Svenskarnas parti i Grästorp. Utöver detta kommer och går problem med radikal politisk brottslighet på olika håll i landet. Det handlar då framför allt om vitmaktgrupper eller autonoma grupper i olika skepnader[2]. Politisk våldsbejakande extremism lockar framförallt till sig unga människor. Även om en stor majoritet av Sveriges unga tydligt tar avstånd från politiskt motiverad brottslighet, visar studier att den politiska extremismen har ett stabilt fäste i landet och är något vi måste ta på allvar. I detta kapitel redovisas vad som hänt på två orter som fått omfattande problem med våldsam politisk extremism på högerkanten. Utifrån resultaten diskuteras vad som lockar unga människor till extrema rörelser, hur de kan komma att engagera sig och vad som kan motivera dem att lämna dessa rörelser igen. Avslutningsvis förs en diskussion om hur vi kan arbeta för att skapa och förstärka tilltron till demokrati i samhället – ett uppdrag som måste tas på allvar varje dag. [1] Sveriges Televisions valundersökning 2010, http://svt.se/content/1/c8/02/15/63/14/ValuResultat2010_100921.pdf (2010-11-01) [2] Exempel på vitmaktgrupper är Fria nationalister och Svenska motståndsrörelsen (SMR). Exempel på autonoma grupper är Antifascistisk auktion (AFA) och Revolutionära fronten (RF).
|
|---|