| Summary: | Syftet med studien var att undersöka pedagogers erfarenheter av sociala medier som verktyg i samverkan med vårdnadshavare. Då det var pedagogernas upplevelser och erfarenheter som eftersöktes i studien utgick studien ifrån hermeneutisk fenomenologi där vår egen förförståelse om fenomenet ingått. Studien grundade sig i en kvalitativ metod, där samtal fördes med elva pedagoger i norra Sverige, för att få ta del av deras upplevelser. Resultatet visade på att sociala medier som samverkansform främst användes som informationsväg av pedagogerna. Vårdnadshavarna lämnade inte digital respons på det publicerade innehållet och det skapade en aningslös trygghet för pedagogerna eftersom de inte kunde veta vilka som tagit del av innehållet. Pedagogerna uttryckte dock erfarenheter av att använda kompletterande samverkansformer där vårdnadshavarna återkopplade till vad de har kunnat se på de sociala medierna. Det möjliggjorde en vidgad delaktighet. Pedagogernas kompetens och verktygens egenskaper påverkade förskolans användning av den digitala samverkansformen, när det gäller i vilken utsträckning det publicerades såväl som kvalitén på det publicerade innehållet. Därför blev det en spiral där olika aspekter påverkade varandra. Det fanns en oklarhet ifråga om tillgång och samtycke vid exponering. I resultatet framkom det även att det är av betydelse för hur pedagoger väljer att informera vårdnadshavare om plattformen, för att möjliggöra sociala mediers användning som samverkansform.
|
|---|