| Summary: | Språk-, natur- och kulturmiljöer, såväl inhemska som främmande, har sedan länge fascinerat och inspirerat konstnärer, musiker och kompositörer inom vitt skilda genrer under olika tidsepoker. Inom den samiska kulturen finns bruket att jojka en plats, en person eller händelse. Hur kan man använda sig av en liknande utgångspunkt vid ett kollektivt improviserande musikskapande som sker i stunden, i realtid? Hur kan man på ett konstnärligt begripligt och konkret sätt använda sig av inspiration från specifika geografiska regioner, händelser och etnologiska företeelser vid musikskapande? Hur påverkar kunskapen om och erfarenheten av en specifik kulturmiljö ens konstnärliga uttryck? Vilka nödvändiga metoder och verktyg växer fram under den sökande processen? I Váhtjerduottar beskrivs en videodokumenterad improviserad utomhusfestivalkonsert på lågfjället Dundret i Gällivare med frijazztrion Rävelden där musikerna spelar/interagerar utifrån en kollektiv agenda om att “spela en plats”, att försöka vara ett med elementen just där och då. Trion jobbar utifrån instrumentsättningen gitarr, piano och trummor/percussion med mer eller mindreo konventionella metoder. Musikernas respektive bakgrunder, deras inställning före konserten och deras analyser efteråt färgar huvudfrågan och ger flerdimensionella svar kring denna riktade kollektiva improvisation som utfördes på en kulturgeografiskt samisk plats. Denna arbetsprocess har alstrat nya metoder som kan tänkas bidra till att enklare kunna “avkoda”, hantera och realisera impulser vid musikskapande och framförande av musik som är avsedd att ljuda av specifika platser, miljöer och händelser. Läsaren och lyssnaren får en inblick i de individuella kreativa processer som omgärdar detta arbete genom en föreläsning där uppspelning av klingande material ingår.
|
|---|