Krister Cederwall, 1932-2006 : Minnesord

Krister Cederwall föddes I Borås den 1 oktober 1932. Efter civilingenjörsexamen I väg- och vattenbyggnad på KTH arbetade han som konstruktör. Han flyttade efter några år till Göteborg och knöts till Chalmers tekniska högskola som forskningsassistent vid Hjalmar Granholms institution för byggnadstekn...

Full description

Bibliographic Details
Main Authors: Elfgren, Lennart, Gylltoft, Kent, Engström, Björn
Format: Text
Language:Swedish
Published: Luleå tekniska universitet, Byggkonstruktion och -produktion 2007
Subjects:
Online Access:http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-33611
Description
Summary:Krister Cederwall föddes I Borås den 1 oktober 1932. Efter civilingenjörsexamen I väg- och vattenbyggnad på KTH arbetade han som konstruktör. Han flyttade efter några år till Göteborg och knöts till Chalmers tekniska högskola som forskningsassistent vid Hjalmar Granholms institution för byggnadsteknik där han blev tekn lic 1961. Under åren 1960-65 var han brokonstruktör vid Granholms konstruktionsbyrå och var bland annat med om att utforma broarna i Essingeleden I Stockholm. År 1965 utnämndes han till universitetslektor I betongbyggnad vid Chalmers och disputerade 1971 på en avhandling om stabilitet och långstidsdeformationer I tryckta betongkonstruktioner. När den nya tekniska högskolan I Luleå byggdes upp blev Krister Cederwall dess förste innehavare av professuren I Konstruktionsteknik. Han byggde med stor energi upp nya forskningsinriktningar som byggteknik i kallt klimat och studier av isbärighet och ishållfasthet. Han initierade även studier av massiva betongkonstruktioner och deras sprickbenägenhet. Han arbetade nära samman med byggföretag och knöt adjungerade professorer till högskolan. Han var tidigt ute med att använda sannolikhetsteori för att studera bärighet och att använda brottmekanik för att förstå hur konstruktioner går sönder och hur man undviker spröda brott. När professuren i betongbyggnad blev ledig på Chalmers 1983 efter Anders Losberg flyttade han tillbaka till Göteborg. Hans hjärta fortsatte dock att klappa för Luleå, och han var många gånger på besök för att gästföreläsa och delta i disputationer och licentiatseminarier i ämnen som han en gång initierat. Han blev professor emeritus I januari 1995 och avled den 1 november 2006 vid 74 års ålder. Godkänd; 2007; Bibliografisk uppgift: Minnesord 20150622 (elfgren)