| Summary: | Avdelningen för konstruktionsteknik vid Luleå tekniska universitet (LTU) har på uppdrag av Banverket utfört undersökning av spruckna betongsliprars bärförmåga. I rapporten redovisas resultat, provning och utvärdering av bärförmågan för uppspruckna respektive ej uppspruckna järnvägssliprar av betong. Uppsprickningen tros bero på s.k. försenad ettringitbildning. De sliprar som provats är: 13 spruckna betongsliprar tillhörande klass 1(röda sliprar) 11 delvis uppspruckna betongsliprar tillhörande klass 2 (gula) 4 ej spruckna betongsliprar tillhörande klass 3 (gröna) De prov som utförts är: Böjprov i mittsnitt Böjprov i rälläge Dragprov av befästning (horisontalkraftskapacitet) Kontroll av sliprarnas betonghållfasthet I rapporten redovisas även hur den visuella inspektionen och klassificeringen av sliprarna utförts. Dessutom presenteras möjliga brottmekanismer för befästningarna när de belastas horisontellt. Målet med provningarna har varit att få en uppfattning om hur uppsprickningen påverkar bärförmågan. Resultaten från försöken har jämförts med beräkningar enligt gällande norm. Försöksresultaten visar att ett fåtal sprickor inte påverkar bärförmågan nämnvärt utan det är först när ett väl utvecklat spricksystem utvecklats som bärförmågan avtar avsevärt. Alla gröna och gula sliprar uppfyller i stort sett uppställda krav och även huvuddelen av sliprarna i klass 1, dvs. röda sliprar, har tillräcklig bärförmåga, med en brottsäkerhetsfaktor som varierar mellan 1,65 och 2,13 (böjprov i rälläge). Det är främst när långa längsgående horisontella sprickor uppträder som en väsentlig reduktion i bärförmåga uppträder. Dessa sprickor finns på ca hälften av de röda sliprar som provats (8 av 13). Godkänd; 2001; 20061111 (ysko)
|
|---|