Riksgränsbanans elektrifiering : Stat och företag i samverkan: 1910-1917

Syftet med föreliggande doktorsavhandling i teknikhistoria är att öka kunskapen om varför, men framförallt hur och under vilka villkor den första elektrifieringen av en statsägd järnväg genomfördes i Sverige. Arbetet med Riksgränsbanans elektrifiering pågick 1908-1917 och var på många sätt ett unikt...

Full description

Bibliographic Details
Main Author: Wiklund, Roine
Format: Doctoral or Postdoctoral Thesis
Language:Swedish
Published: Luleå tekniska universitet, Samhällsvetenskap 2012
Subjects:
Online Access:http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-17409
Description
Summary:Syftet med föreliggande doktorsavhandling i teknikhistoria är att öka kunskapen om varför, men framförallt hur och under vilka villkor den första elektrifieringen av en statsägd järnväg genomfördes i Sverige. Arbetet med Riksgränsbanans elektrifiering pågick 1908-1917 och var på många sätt ett unikt pionjärprojekt. Två stora tekniska system skulle där komma att sammankopplas med varandra; artonhundratalets mogna järnvägssystem med nittonhundratalets nya elkraftsystem. Riksgränsbanan, den omkring 130 km långa nordligaste delen av Malmbanan mellan Kiruna och Riksgränsen, var världens dittills nordligaste järnväg att elektrifieras och det subarktiska klimatet ställde stora krav på utförandet av tekniska komponenter. Den geografiska lokaliseringen innebar dessutom att de långa avstånden till beslutsfattare inom statsförvaltning och företag måste hanteras. Därutöver genomfördes projektet i en tidsperiod präglad av protektionism, nationalism och internationella konflikter, yttre faktorer som alla också påverkade projektets utformning och genomförande. Att det var Riksgränsbanan som blev den första statliga järnvägslinje att elektrifieras i Sverige berodde på att staten 1907 gått in som hälftenägare i gruvbolaget LKAB och att nya avtal fastställde en ökad brytning och transport av järnmalm, från 1,5 miljoner ton årligen 1908 till 3,85 miljoner ton 1918. Denna mängd kunde inte transporteras inom befintligt system med ångdrift utan omfattande investeringar, vilket innebar att en systemomvandling till elektrisk drift ansågs vara ett bättre alternativ. I maj 1910 beslutade riksdagen anslå 21,5 miljoner kr till projektet som skulle drivas av Järnvägsstyrelsens byrå för elektrisk drift i samverkan med företagen Siemens och ASEA. Kontraktsskrivningen ställde hårda krav på företagen gällande prestanda och utförande och Järnvägsstyrelsen kunde när som helst, senast två år efter övertagandet av driften av banan, besluta att upphäva kontraktet och kräva att företagen återställde anläggningen till ursprungligt skick.Det var en ...