| Summary: | Dagvattenkvaliteten varierar mycket bland platser och över tiden. Vattenkvalitetssensorer kan hjälpa till att ha långtidsdata på hög tidsupplösning och flera platser, samt att utvärdera prestandan av dagvattenanläggningar eller förbättra deras funktion genom användning av kvalitetsdriven realtidskontroll. De flesta kommersiella vattenkvalitetssensorer har dock inte utvecklats för användning i de svåra analytiska förhållanden som är förknippade med dagvatten och studier behövs för att verifiera deras tillförlitlighet i fältsammanhang. I den här studien, utvärderas prestandan hos kommersiella vattenkvalitetssensorer (pH, konduktivitet och turbiditet) för in-situ kontinuerlig övervakning av dagvatten med hög upplösning i ett kallt klimat och överväga potentialen av att använda kontinuerligt uppmätta parametrar som proxy för föroreningar i dagvatten. Sensorerna testades i ett vägupptagningsområde i Luleå. Fältmätningar jämfördes med prover uppmätta i labbet, med både identiska fältsensorer och laboratoriesensorer. Endast fältmätningar av pH fungerade enligt tillverkarnas specifikationer. På grund av applicering av vägsalt varierade konduktiviteten i ett så stort område att en enda kalibrering ledde till hög osäkerhet under sommaren, då konduktiviteten var låg. Det fanns stora fel mellan grumlighet uppmätt i fält och lab, överallt på vintern, sannolikt på grund av (1) närvaron av en stor andel artiklar som är för små för att påverka turbiditeten i fältet och agglomeration av artiklar i prover omedelbart efter provtagning (<48 timmar). Konduktivitet visar potential som en indikator på vägsalt, eftersom det korrelerar starkt med natrium och klorid. Turbiditet kunde används för att ge en uppskattning av suspenderade material, total koncentrationer av metall och total koncentration av organiskt kol under sommaren, men fungerar inte bra under säsongen när vinterdäck används. NV-03813-23 DRIZZLE Dag&Nät
|
|---|