| Summary: | Domesticering av hunden har lett fram till en rad olika hundtyper världen över. Alla dessa togs från början fram för ett visst syfte. Dock används inte hundarna i samma utsträckning för sitt huvudsakliga mål, utan hunden hålls idag främst för sällskap. Trots att hundar alltså inte längre används i det syfte de var framavlade till finns deras beteende kvar i generna. Med detta arbete vill jag belysa det predatoriska beteendet som finns kvar hos hunden, samt hur vissa raser uppvisar en större predatorisk aggressivitet än andra. Vissa raser har större benägenhet att uppvisa detta beteende, oavsett om det är önskat eller inte. Eftersom att det är gener som styr hundens beteende kan man inte undkomma att vissa raser är mer benägna att utföra predatoriska beteenden och uppvisa predatorisk aggression. Domestication of the dog has led to a number of different breeds worldwide. All these breeds were from the beginning bred for a specific purpose. However, the dogs are no longer used in the same order for their main goal. Today dogs are mainly kept for company. Although they are no longer used for the purpose they were developed, their behavior remains in the genes. With this work I want to highlight the predatory behavior that remains in the dog, and how certain breeds exhibit a greater predatory aggressiveness than others. Some breeds are more likely to show this behavior regardless if it is desired or not. Because there are genes that control the dog's behavior, we cannot avoid that some breeds are more likely to perform predatory behaviors and predatory aggression.
|
|---|