| Summary: | I oktober 1985 avrapporterade Kerstin Fridén i Linköpings universitetsbiblioteks personaltidning om det nyligen avslutade LIBCEPT-projektet. Projektets syfte hade varit att utveckla ett datorbaserat lånesystem genom att överföra poster från LIBRIS direkt till en lokal databas. Databasen skulle successivt byggas upp genom att ”knycka” eller genskjuta poster i LIBRIS varje gång en användare sökte i den lokala katalogen efter en bok som fanns i bibliotekets samlingar. I projektet hade förutom LiUB även Örebro högskolas bibliotek, Handelshögskolans bibliotek, Luleå högskolas bibliotek och Studsvikbiblioteket deltagit. Medel hade erhållits från Delegationen för teknisk och vetenskaplig informationsförsörjning (DFI) och en engelsk konsult hade anlitats för att arbeta med programvaran. Trots stora ansträngningar kunde LIBCEPT-projektet inte krönas med framgång. En av stötestenarna var att få programmet som skulle fånga in LIBRIS-posterna att fungera. Enligt den analys som gjordes var den viktigaste anledningen till projektets misslyckande svårigheten att sammankalla de berörda parterna, utspridda som de var i flera städer i två länder. Kerstin Fridén summerade lärdomen av LIBCEPT-projektet med ”att det minsann inte alltid går att realisera goda idéer”. Trots projektets misslyckande är LIBCEPT ändå ett bra exempel på den rad av datoriseringsinitiativ som gjordes vid Linköpings universitetsbibliotek under 1980-talet. Denna utveckling hade startat redan med LIBRIS i början av 1970-talet, men det är från och med omkring 1980 som datorer introducerades på bred front i allt fler delar av verksamheten. Idag har datoriseringen efterträtts av en alltmer långtgående digitalisering. Denna begreppsförskjutning fångar ett centralt inslag i bibliotekens utveckling från 1980-tal till 2010-tal.
|
|---|