| Summary: | Sedan ett beslut taget i Sveriges riksdag Ã¥r 1977 räknas de svenska samerna som ett ursprungsfolk i Sverige. Beslutet förelÃ¥gs av en statlig offentlig utredning vilken hade uppgiften att finna stärkande Ã¥tgärder för samernas sprÃ¥k och kultur. Denna uppsats syfte är att genom en kvalitativ metod undersöka SOU 1975:99 och Prop. 1976/77:80, vilka förelÃ¥g erkännandet, för att se hur samiskhet och samisk identitet konstituerades utifrÃ¥n föreställningar av samiskhet. Vidare ämnar undersökningen att synliggöra de identitetspolitiska strategier som svenska staten använde sig av dÃ¥ man strävade efter att stärka och bevara samisk kultur och en etnisk sammanhÃ¥llning. Det framkommer att traditionella samiska kulturella uttryck sÃ¥ som rennäring, sprÃ¥k och sameslöjd tillsammans fÃ¥r en roll som â€en samisk kultur†vilken blir en gemensam betydelsefull ram för samer att identifiera sig med. Trots att samegruppen är heterogen pÃ¥ grund av sprÃ¥kliga skillnader och olika levnadssätt, konstitueras ett gemensamt ramverk och en samisk identitet vilket innebär att man inom offentlig politik snarare begränsade än utökade samers möjlighet att definiera sin egen identitet.
|
|---|