| Summary: | Sedan ett beslut taget i Sveriges riksdag år 1977 räknas de svenska samerna som ett ursprungsfolk i Sverige. Beslutet förelågs av en statlig offentlig utredning vilken hade uppgiften att finna stärkande åtgärder för samernas språk och kultur. Denna uppsats syfte är att genom en kvalitativ metod undersöka SOU 1975:99 och Prop. 1976/77:80, vilka förelåg erkännandet, för att se hur samiskhet och samisk identitet konstituerades utifrån föreställningar av samiskhet. Vidare ämnar undersökningen att synliggöra de identitetspolitiska strategier som svenska staten använde sig av då man strävade efter att stärka och bevara samisk kultur och en etnisk sammanhållning. Det framkommer att traditionella samiska kulturella uttryck så som rennäring, språk och sameslöjd tillsammans får en roll som ”en samisk kultur” vilken blir en gemensam betydelsefull ram för samer att identifiera sig med. Trots att samegruppen är heterogen på grund av språkliga skillnader och olika levnadssätt, konstitueras ett gemensamt ramverk och en samisk identitet vilket innebär att man inom offentlig politik snarare begränsade än utökade samers möjlighet att definiera sin egen identitet.
|
|---|