| Summary: | Fragmentering eller förstörelse av habitat är ett av de största hoten mot biodiversiteten i modern tid. För att kunna utveckla hållbara metoder och därmed bevara och förvalta arter borde landskapets effekt på deras ekologi studeras. Duvhöken (Accipiter gentilis) häckar och lever i Finland och övriga Fennoskandien nästan uteslutande i skogslandskap, och förknippas med hög biodiversitet på lokal skala. På grund av intensifierade skogsbruksmetoder har livsmiljön som den föredrar förändrats under de senaste decennierna. Syftet med denna avhandling var att utreda om det finns ett samband mellan landskapskonfiguration och duvhökens kroppskondition, reproduktionsframgång och dispersal. Studien omfattade en flerårig uppföljning av häckande duvhökspar i Sydösterbotten samt en analys av landskapets sammansättning, som ofta används som ett viktigt mått på habitatkvalitet. Med hjälp av olika landskapsparametrar delades häckningsreviren in i tre kategorier. Fåglarnas livshistoriematerial analyserades och jämfördes både sinsemellan och mellan respektive revirtyp. Resultaten tyder på att duvhöken kan leva och föda upp ungar inom ett flertal olika landskap och att den lägger ungefär samma antal ägg oberoende av var den väljer att häcka. Signifikanta skillnader gällande fåglarnas kroppskondition inom respektive revirtyp förekom inte heller. Detta resultat är i konflikt med tidigare uppgifter, en möjlig orsak till detta kunde vara att miljöns bärkraft som ett resultat av intensivt skogsbruk har sänkts till samma låga nivå i alla olika skogslandskap. Landskapskonfiguration är således inte nödvändigtvis längre ett tillförlitligt mått på habitatkvalitet när målet är att undersöka hur det inverkar på duvhökens livshistoria. Faktum kvarstår ändå att ekologiskt hållbara skogsbruksmetoder är att eftersträva, inte bara för duvhökens framtid i Finland utan även för andra arters förekomst. För att effektivare kunna utveckla dylika metoder behövs dock fler empiriska studier på hur skogsbruk påverkar biodiversiteten.
|
|---|