| Summary: | Well-being has been increasingly acknowledged as an important measure of societal progress, as well as within paradigms such as successful, active, and healthy aging. Nevertheless, research focusing on well-being in very old age is still limited compared to research focusing on the general older population. Thus, the aim of this thesis was to gain extended knowledge of well-being in very old age. This included an exploration of the conceptualization of well-being in very old age and the conduction of three studies focusing on knowledge gaps regarding morale, which could be seen as a cognitive dimension of subjective well-being. More specifically, four research questions were posed: (1) How is well-being conceptualized in research focusing on very old adults? (2) Are there age differences in the level of morale and its associated factors from young old to very old age? (3) How does morale change over a five-year period among very old adults? (4) What are the risk factors for a decrease in morale over five years among very old adults? The first research question was addressed through a review of scientific articles with a focus on well-being in very old age published in 2009–2019. Rodgers’ evolutionary concept analysis was used as a scientific method for the review. Accordingly, the attributes, antecedents, and consequences of well-being in very old age were explored. The analysis also included an identification of surrogate terms and related concepts. For the studies on morale, data from the Gerontological Regional Database (GERDA) conducted in Northern Sweden and Western Finland was used, since it allows for comparisons between younger old and very old adults as well as longitudinal analyses. One of the studies was based on survey data from 2016 including individuals born in 1950, 1945, 1940, 1935, and 1930. The remaining two studies were based on longitudinal home visits data, which included structured interviews with individuals aged 85 years and older. The Philadelphia Geriatric Center Morale Scale (PGCMS) was used to measure morale. Various sociodemographic, social, and health-related variables, and an index of negative life events were included as explanatory variables. Multiple linear regression was the main method for analysis in all three studies. The results of the concept analysis revealed four main attributes of wellbeing in very old age: “Multifaceted”; “Intertwined with health and quality of life”; “Ability to adapt”; and “Part of successful aging”. Further, various antecedents, consequences, and related concepts were identified and discussed. Regarding age differences in morale and its associated factors, the results showed that there were age group differences in the level of morale, as well as age group differences in the occurrence of different sociodemographic, social, and health-related variables and their association with morale. Additionally, the results showed that negative life events had a cumulative negative association with changes in morale, and that the death of one’s child, perceived loneliness, and depression were identified as main risk factors of having lower morale in very old age. However, the results also implied that various sociodemographic, social, and health-related factors should be taken into account when promoting morale. In conclusion, well-being, including morale, in very old age seems to bear both similarities and differences to well-being in other age groups. The results of this thesis also highlight the importance of conducting research, and developing strategies to promote well-being, with a specific focus on this age group while also acknowledging the diversity within this population. A person-centered approach to the promotion of well-being is thus crucial. Nevertheless, preventing loneliness and depression seems to be essential for perceived well-being in very old age. Future research should focus on implementing and evaluating interventions targeting very old adults, in order to gain more information on appropriate actions. --- Välbefinnande har allt mer uppmärksammats och erkänts som ett viktigt mått på samhällelig utveckling och inom paradigm såsom framgångsrikt, aktivt och hälsosamt åldrande. Likväl är forskning som fokuserar på välbefinnande hos de allra äldsta hittills begränsad jämfört med forskning som fokuserar på den äldre befolkningen i stort. Syftet med denna avhandling var således att erhålla utökad kunskap om välbefinnande hos de allra äldsta. Detta omfattade en undersökning av konceptualiseringen av välbefinnande hos de allra äldsta och genomförandet av tre studier med fokus på kunskapsluckor gällande livsgnista [eng. morale] som kan ses som en kognitiv dimension av subjektivt välbefinnande. Fyra övergripande forskningsfrågor har inkluderats i avhandlingen: (1) Hur har välbefinnande konceptualiserats i forskning som fokuserar på de allra äldsta? (2) Finns det åldersgruppsskillnader i nivån av livsgnista och dess påverkansfaktorer i ett sampel som inkluderar 66–86-åringar? (3) Hur förändras livsgnistan över en femårsperiod bland de allra äldsta? (4) Vilka riskfaktorer för en försvagning i livsgnistan kan identifieras över en femårsperiod hos de allra äldsta? Den första forskningsfrågan undersöktes genom en översikt av engelskspråkiga, vetenskapliga artiklar publicerade 2009–2019 som fokuserade på välbefinnande hos de allra äldsta. Metoden för översikten utgick från Rodgers evolutionära begreppsanalys. I linje med metoden utforskades attributen, föregångarna och konsekvenserna av välbefinnande hos de allra äldsta. Analysen inkluderade också identifieringen av surrogattermer och relaterade begrepp. Studierna om livsgnista baserades på data från Gerontologisk Regional Databas (GERDA) som utförts i norra Sverige och västra Finland eftersom materialet möjliggjorde jämförelser mellan yngre äldre och de allra äldsta samt longitudinella analyser. En av studierna baserades på data från en enkätundersökning som utfördes år 2016 och inkluderade individer födda år 1950, 1945, 1940, 1935 och 1930. De två andra studierna baserades på longitudinellt hembesöksdata som inkluderade strukturerade intervjuer med individer som var 85 år och äldre. Mätinstrumentet Philadelphia Geriatric Center Morale Scale (PGCMS) användes för att mäta livsgnista. Olika sociodemografiska, sociala och hälsorelaterade variabler samt ett index över negativa livshändelser inkluderades som förklarande variabler. Linjär regression var den huvudsakliga analysmetoden i de tre studierna. I resultaten från begreppsanalysen framträdde fyra huvudattribut av välbefinnande hos de allra äldsta: ”Multifacetterat”, ”Sammanflätat med hälsa och livskvalitet”, ”Anpassningsförmåga” och ”En del av ett framgångsrikt åldrande”. Därtill identifierades och diskuterades olika föregångare, konsekvenser och relaterade begrepp. Resultaten beträffande livsgnista visade att det fanns skillnader i nivån av livsgnista mellan åldersgrupperna såväl som åldersgruppsskillnader i fördelningen av sociodemografiska, sociala och hälsorelaterade faktorer och deras koppling till livsgnista. Resultaten visade också att negativa livshändelser hade en kumulativ negativ effekt på förändringar i livsgnista och att upplevd ensamhet, depression och att ens barn hade gått bort var huvudsakliga riskfaktorer för svagare livsgnista hos de allra äldsta. Resultaten visade emellertid att även andra sociodemografiska, sociala och hälsorelaterade faktorer bör tas i beaktande i stärkandet av livsgnistan. Sammanfattningsvis verkar välbefinnande, inklusive livsgnista, hos de allra äldsta ha både likheter och skillnader jämfört med välbefinnande i andra åldersgrupper. Resultaten från avhandlingen framhäver också vikten av att bedriva forskning och utveckla strategier för att främja välbefinnande med ett specifikt fokus på de allra äldsta samtidigt som mångfalden inom denna grupp tas i beaktande. En personcentrerad ansats i det främjande arbetet är därmed av största vikt. Icke desto mindre verkar förebyggande av ensamhet och depression vara väsentligt för upplevt välbefinnande hos de allra äldsta. Framtida forskning kunde fokusera på implementering och utvärdering av interventioner som riktas till mycket gamla människor för att erhålla mer information om vilka insatser som är lämpliga.
|
|---|