| Summary: | Three novels will, in the nineteenth century, appear in French literature, a piece of the North in the North, Iceland, those disorienting and terrifying aspects so impress the traveler and the reader as a contorted landscape that they allow imagination and dream to unfold. These novels are : Hans of Iceland by Victor Hugo, Journey to the Center of the Earth by Jules Verne and An Iceland Fisherman by Pierre Loti. Victor Hugo exacerbates the monstrosity of an Icelander For Pierre Loti, this is the same location of the land that is death, the sea that surrounds it is the tomb of the sailors. Conversely, Journey to the Center of the Earth by Jules Verne, is not only an evocation of a dream space, but an exotic trip to a little known geographical space. The North is least perceived as a geographical space as a set of landscape and ethnographic qualities whose intensity increases with latitude. Island dyker på ett intressant sätt upp i fransk 1800-talslitteratur. I tre stora romaner utspelas händelserna på denna då exotiska plats och författarnas fantasi och drömmar inspireras av det stundtals skrämmande territoriet. De tre romanerna är : Victor Hugos Han d’Islande (sv. övers. Isländaren i Norge), Jules Vernes Voyage au centre de la Terre (sv. övers. Resan till jordens medelpunkt) och Pierre Lotis Pécheurs d’Islande (sv. övers. Islandsfiskare). Hos Victor Hugo är det det monstruösa hos en islänning som ställs i förgrunden hos Pierre Loti, är Island något synonymt med döden och havet som omger ön associeras främst med tanken att det är sjömännens grav. Och slutligen, hos Jules Verne, handlar det inte bara om en fantasi över det okända jordens inre, utan också om en omtumlande resa i ett okänt land. Norden ses och uppfattas här mindre som en geografisk plats än som ett landskap som väcker det etnografiska intresset.
|
|---|