| Summary: | Det är mycket mera som förenar än åtskiljer bottniska trästäder från varandra. Gemensamt är bland annat att det på 1960- och 1970-talen revs värdefulla trähusmiljöer som ersattes med moderna byggnader. De städer och stadsdelar som ingår i Bottniska trästäder delar också likartade erfarenheter av att utgöra geografisk periferi och står på 2010-talet inför likartade utmaningar vad gäller det byggda kulturarvets framtid. Fyra av artiklarna behandlar vad som hänt sedan 1970-talet med den gamla trähusbebyggelsen i Skellefteå, Piteå, Öjebyn och Luleå. Det finländska materialet uppvisar en större tidsmässig och tematisk spännvidd. Kaskö exemplifierar en trästad som i praktiken har bevarats intakt medan Neristan i Karleby exemplifierar en bevarad trähusmiljö i en medelstor stad. Brändö i Vasa exemplifierar en delvis bevarad trähusstadsdel, där byggnadsskyddet återigen har utmanats.
|
|---|