Effekten av klimatförändringar och bete på markkol och kväve i Arktis

• Main Authors: Andersson, Louise, Sand, Josef
• Other Authors: University of Gothenburg/Department of Earth Sciences, Göteborgs universitet/Institutionen för geovetenskaper
• Language: Swedish
• Published: 2022
• Subjects: Arktis; Större växtätare; Global uppvärmning; Jordinnehåll; Klimattrender; Arktis*
• Online Access: https://hdl.handle.net/2077/73483

En av de mest påtagliga konsekvenserna av dagens klimatförändringar är påverkan på Arktisk vegetation. Cirka 50% av jordens markbundna kol återfinns i permafrosten i Arktis. När vegetationen förändras leder detta till förändringar i jordens egenskaper, vilket skulle kunna frigöra stora delar av det markbundna kolet, framförallt när permafrosten tinar. Arktis är den plats på jorden som har högst uppvärmningstakt och därtill förändringstakt, något som kan innebära positiva feedback-processer. Med detta som grund forskas det på renens möjlighet att bromsa effekterna av klimatförändringen i Arktis. Denna studie har utgjorts av en tvåhövdad undersökning vilken innefattat en klimatanalys och en jordprovsanalys över 13 olika platser, runt om i Arktis. I analysen undersöktes hur klimatet och dess trender ser ut i studieområdet samt om klimatförändringar och de större växtätarna på Arktis påverkar kol (C):kväve (N) kvoten, organiskt material (SOM) och pH. Klimatanalysen visar på en signifikant trendökning av lufttemperatur under de senaste 30 åren, medan nederbörden inte visade någon signifikant trend i majoriteten av försöksytorna. För jordprovsanalysen visade det generella resultatet ingen förändring mellan områden där växtätare betat och områden där de uteslutits. När både plats och växtätarnas påverkan vägdes samman uppnåddes dock signifikanta resultat för C:N-kvot och SOM. Slutsatsen blev att markens innehåll snarare verkar vara geografiskt anknutet än betesberoende. Resultatet av den jämförande regressionsanalysen mellan det Arktiska klimatet och markinnehållet (SOM, C, N) i försöksytorna visade att det i princip inte finns någon korrelation mellan de variablerna. Det enda signifikanta resultatet var att minimi- (MMNT) och maximumvärden (MMXT) av lufttemperatur, baserad på väderstationsdata, tillsammans påverkar cirka 32% av markens N-innehåll i försöksytorna.