Mandom och mödom: Sexualitet, homosocialitet och aristokratisk identitet på det senmedeltida Island

• Main Author: Bagerius, Henric
• Format: Doctoral or Postdoctoral Thesis
• Language: Swedish
• Published: 2009
• Subjects: sexuality; gender; homosociality; virginity; aristocracy; aristocratic identity; romance; fornaldarsögur; riddarasögur; Iceland; Middle Ages
• Online Access: http://hdl.handle.net/2077/20277

Vad är mer privat än sexualitet? Och vad kan vara mer politiskt? Sexualiteten har alltid använts för politiska syften, och det finns många exempel på historiska förändringar där politiska och sexuella maktstrategier har växelverkat. I Mandom och mödom skildrar Henric Bagerius samspelet mellan politik och sexualitet i det isländska samhället under senmedeltiden. När den politiska makteliten på Island ombildades mot 1200-talets slut och med tiden utvecklade en starkare aristokratisk identitet, förändrades också dess sexuella tankemönster. Att lyfta fram och tydliggöra vissa sexuella normer blev ett sätt att definiera den egna gruppen. Det framgår särskilt av många riddarromaner som skrevs på det senmedeltida Island. De isländska riddarromanerna utgör ett rikt källmaterial för historikern, och de visar hur sexualiteten utnyttjades för att markera gränserna mellan det höviska och det gemena, det mänskliga och det monstruösa, det manliga och det kvinnliga. The purpose of this study is to show how political and sexual strategies interacted when the Icelandic elite was reorganized in the late Middle Ages. During the years 1262 through 1264, the Icelanders agreed to pay tax to the Norwegian king and thus Iceland evolved into a more organized and hierarchical society. Representing the Norwegian crown, the Icelandic chieftains developed a stronger aristocratic identity. Their mutual understanding grew and so did their sense of being members of a chivalry. Emphasizing certain sexual norms was a way for the elite to define its own group and sexuality functioned as an important component when forming an aristocratic self-image. Through analyses of Icelandic romances and other sources, this dissertation shows that sexuality was frequently used to make distinctions of various kinds. Sexuality served as a marker to distinguish the chivalrous from the common, the human from the monstrous and the masculine from the feminine. In the romances, a homosocial pattern emerges, reflecting changing conceptions of male friendship in the ...