Metanutsläpp från det smältande Arktis

• Main Author: Van Meeningen, Max
• Format: Other/Unknown Material
• Language: Swedish
• Published: Lunds universitet/Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap 2012
• Subjects: Arktis; metanhydrater; metan; naturgeografi; geografi; climate change; Arctic; methane hydrate; methane; geography; physical geography; klimatförändring; Earth and Environmental Sciences; Kol’; Leda; arctic methane; Arktis*; Climate change; Methane hydrate
• Online Access: http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/2796808

Populärvetenskaplig sammanfattning I Arktis finns det enorma lager av kol som ligger i och under permafrosten, vilket är frusen mark som inte har tinat på två år. Mycket tyder på att delar av dessa lager är känsliga för en temperaturökning och idag sker en pågående uppvärmning. Arktis värms snabbare än övriga jorden på grund av att vit reflekterande is och snö smälter, vilket resulterar i att hav och land kan absorbera mer av den inkommande solinstrålningen. Värmetransport till Arktis från resten av jorden ökar, det förutspås leda till temperaturökningar på upp till 8°C så snart som till år 2050. Om permafrosten smälter kommer delar av det lagrade kolet att frigöras som koldioxid och metan. Eftersom metan är en effektiv växthusgas, skulle det kunna leda till en kraftig förstärkning av växthuseffekten. Idag är metanutsläppen från Arktis relativt små i jämförelse med antropogena utsläpp, men Arktiska utsläpp har potential att överskugga dessa. Detta arbete syftar till att beskriva dagens metanutsläpp och utreda vilka återkopplingseffekter en temperaturökning kan få på de framtida metanutsläppen från Arktis. Idag släpper Arktis ut mellan 31 och 45 Mt (miljoner ton) metan per år enligt de senaste modellerna baserade på satellitmätningar. På land finns det 320 000 Mt kol lagrat i permafrosten, vilket bedöms kunna frigöras som metan vid en uppvärmning och smältning av permafrosten. Till havs är det osäkert hur mycket metan som kan komma ut vid en uppvärmning, men potentiellt lika mycket som på land. På land är de viktigaste effekterna av temperaturökningen att mer upptinat kol från permafrosten exponeras för nedbrytning och vars hastighet stiger med temperaturen. Till havs finns det ett grunt område där gas fångad under permafrosten på havsbottnen har börjat tränga upp. Utsläppen från detta område har potential att bli mycket kraftiga. Uppgifterna om framtidens metanutsläpp från Arktis skiljer sig mycket åt, från en ökning på bara 10 Mt metan per år fram till år 2050 till en ökning som skulle få mängden metan i ...