Förnuft och känsla Om straffrätten och de psykiskt störda lagöverträdarna

Den psykiskt sjuke lagöverträdaren har alltid intagit en särställning i straffrätten. Detta har i långa tider varit knutet till tanken att den som inte har en frisk persons förnuft, inte heller har samma fria vilja att handla eller att underlåta att handla. I svensk rätt används emellertid inte till...

Full description

Bibliographic Details
Main Author: Malmgren, Linéa
Format: Other/Unknown Material
Language:Swedish
Published: Lunds universitet/Juridiska institutionen 2006
Subjects:
Online Access:http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1560059
Description
Summary:Den psykiskt sjuke lagöverträdaren har alltid intagit en särställning i straffrätten. Detta har i långa tider varit knutet till tanken att den som inte har en frisk persons förnuft, inte heller har samma fria vilja att handla eller att underlåta att handla. I svensk rätt används emellertid inte tillräknelighetsläran. Tidigare i historien har begreppet använts även i svensk rätt, men sedan brottsbalkens införande har det varit avskaffat. Detta gör Sverige närmast unik i världen. Bara Grönland och tre amerikanska delstater gör likadant av världens näraliggande rättssystem. I Sverige finns istället särregleringen för psykiskt sjuka i påföljdsledet. En tilltalad i svensk domstol får genomgå en skuldbedömning och uppsåtsvärdering oavsett ifall han är psykiskt sjuk eller inte. En psykiskt sjuk kan bedömas ha handlat uppsåtligt om det kan antas att hans psykiska förmåga medger det. För att få en möjlighet att få en sakkunnig att uttala sig om den tilltalades psykiska status, kan rätten begära in en paragraf 7-undersökning. Paragrafen återfinns i lagen om särskild personutredning i brottmål. Detta är det som även brukar kallas en liten sinnesundersökning. Om rätten anser att det behövs, eller om paragraf 7-undersökningen ger anledning att misstänka att psykisk störning föreligger, kan rätten begära en stor sinnesundersökning enligt lagen om rättspsykiatrisk undersökning. Om det i denna konstateras att den tilltalade lider av en allvarlig psykisk störning, råder enligt brottbalken ett fängelseförbud. I det fallet att en tilltalad bedöms ha lidit av en psykisk störning vid gärningstillfället men inte vid domstillfället kan han inte dömas till rättspsykiatrisk vård enligt lagen om sådan. Den praxis som högsta domstolen gett utrymme för ger dock ingen fullständigt enhetlig bild av hur påföljdsvalet skall ske med tanke på kortvariga störningar. Rättsfall med till synes lika förutsättningar har gett olika utfall över ett vitt spann i påföljdsskalan. I början av 2000-talet kom en utredning som undersökte förutsättningarna för ...