| Summary: | Boken börjar med katastrofen 1809, då den svenska kyrkan miste mer än en fjärdedel av sina medlemmar genom att Finland avträddes. Den nya regeringsformen med nya formuleringar om samvetsfrihet fick stor betydelse under hela 1800-talet. Med romantiken följde en ny känsla för det historiska, för Kristusgestalten och för trons liv. Kontrasterna mellan ljus och mörker var gemensamma för romantiken och väckelsen. Nya kyrkliga böcker infördes, ofta under protest från väckelsen. Under de första decennierna anknöt väckelsen till de gamla gemenskapsformerna, i södra Sverige kring gudstjänsten och prästen i kyrkan, i norra Sverige med lekmannaledda byaböner. Nya verksamhetsformer växte fram ur ivern för traktat- och bibelspridning, mission och nykterhet. Frivilligarbetet började organiseras i sällskap och föreningar, och de gamla gemenskapsformerna bröts upp. Liberalismen ville reformera kyrka och samhälle med individens rättigheter i centrum. Reformsträvandena kunde förenas med konservativa eller radikala teologiska uppfattningar. Medan metodismen på 1830-talet utgick från den omvände individen utan att direkt bryta med kyrkoläran, ifrågasatte baptism och mormonism från 1840-talet radikalt kyrkans lära och organisation. 1860 blev den romersk-katolska kyrkan och Metodist-episkopalkyrkan erkända samfund även för svenskar. När fyrståndsriksdagen 1865 avskaffades, avslutades en epok som varat sedan medeltiden. I åtta specialartiklar av andra författare belyses olika aspekter på epoken.
|
|---|