| Summary: | Naturen har alltid spelat en central roll i mitt liv sedan jag var barn, eftersom jag tillbringade alla semestrar i fjällen omgiven av träd, bäckar och sjöar. Jag har alltid varit fascinerad av vatten och mystiken som omger det. Jag har alltid fantiserat att det finns något gömt därunder som man inte kan se. Jag är fortfarande lika, om inte mera, intresserad av vatten nu än förr. I mars 2010 reste jag till östra Finland i samband med ett projekt som handlade om Kalevalas mytologi. På resan såg jag långa utsträckta sjöar med en vacker blå nyans. Upplevelsen födde impulsivt intresset att fotografera människor i vatten. Det var kallt och sjöarna var nästan helt istäckta. Jag insisterade att min reskamrat skulle ta en bild på mig under vattnet ovanifrån. Jag kröp ner i en vattenpöl omgiven av is, trots svårigheterna min kropp hade på grund av kylan. Efteråt fick jag andningssvårigheter och frusna fötter, men jag fick bilden med mig själv under vattenytan. Allt var värt besväret. Idén blev vidareutvecklad och jag fortsatte att fotografera människor under vatten, men också över. Bildserien är tagen i Finland, på Island och i Norge. Vatten är en viktig del i min strävan att fånga fantasi och drömmar fotografiskt. Jag vill visa att drömmar och fantasier kan förekomma i verkligheten, om inte för en lång stund, så för ett kort ögonblick. Min problemställning blev; Hur skall jag klara av att föreviga en fantasifull tanke som kunde dyka upp i samband med natur och vatten? Hur kan jag använda min fantasi maximalt och skapa den stämningen som redan finns i mina tankar? Kanske vattnet själv bidrar till att skapa en stämning utöver de fysiska egenskaperna? Jag ville att modellernas uttryck skulle ske slumpmässigt, i en avlägsen tanke om att stämningen i vattnet kunde påverka dem. Genom att aktivera människor i mitt projekt, känner jag att mitt arbete får en annan betydelse än då jag arbetar ensam. Det ger arbetet mera omfattning och skapar ett uttryck som inte är 100 procent beroende av mig. Detta upplever jag som en spännande och intressant arbetsmetod. Det finns något i att aktivera andra som främjar en frigörande effekt, när man blir driven ur sin allmänna vardag. Som regissör försöker jag motivera deltagarna att prestera sitt bästa, men det är alltid viktigt att de själva får något ut av situationen och upplevelsen. Det flesta folk blir glada av att ta del av projekt som inte ställer höga krav på dem, men som kan framkalla intresse runt projektets innehåll. Jag anser att livet handlar om att göra livet lättare för varandra och jag önskar att andra kan dra nytta av eller ta del i mitt arbete, antingen som beskådare eller deltagare. Resultatet blir då ett samarbete, omöjliggjort utan deltagande och viljan till att hjälpa. Dr Masaru Emoto (The Hidden Messages in Water, 2004) har gjort en intressant studie som innefattar vatten från hela världen. Han har använt sig av en teknik där han fryser vattnet till iskristaller och sedan studerar dem. Den intressanta delen av hans forskning är att det visar sig att vatten som utsätts för negativa ord och åsikter, bildar ofta deformerade och ofullständiga kristaller. Vatten som utsätts för positiva yttranden, bildar kompletta och vackra kristaller. Emotos livssyn har många likheter med ekofilosofin, där människan ses som ett med naturen. Ekofilosofi uppstod som en respons till den sviktande mekaniska världssynen och den dåligt fungerande språk/analytiska filosofi som kom ut av det. Detta var ett bevis på våra våldsamma och egoistiska handlingar mot våra medmänniskor och vårt utbredda missbruk av miljön. Den norska filosofen Arne Næss (1912–2009) reste och studerade sättet människor följer principer över kulturella gränser, som t. ex Gandhi´s principer om icke-våld och principer om social rättvisa. I sin avhandling “Cross-Cultural, Ecophilosophy Approach 1“(Drengson, Alan, 2000) identifierar han två centrala reaktioner till medvetenheten om att vi förstör den naturliga världen. Den kortsiktiga teori ”Shallow Ecology Movement” förlitar sig på snabba tekniska lösningar och fortsätter affärer utan någon typ av värdering eller långtida ändring i systemet. Den långsiktiga “Deep Ecology Movement” tar ett bredare perspektiv, gör djupa förhör och ser efter långsiktiga lösningar och nya mönster för ändring och handling. Vi kan inte gå vidare med vårt leverne som förr. Vi måste ändra vår livsstil mot en högre livskvalitet, snarare än stigande nivå på produktion och konsumtion. “Shallow Ecology Movement” sätter inte frågor på kort sikt i fokus, utan tänker bara med det nuvarande inbyggda systemet. Det förutsätter att vi kan göra det bra utan att göra fundamentala ändringar. Detta är ett tillvägagångssätt som i regel blir följden av mainstreaminstitutioner. I kontrast, det djupa frågande tillvägagångssättet, långsiktiga Deep Ecology Movement, undersöker våra grundläggande värderingar och reflekterar över grundläggande relationer och över vem vi är. Till projektet använde jag den digitala mellanformatskameran Mamiya ZD. Jag lade märke till på vilket sätt ljusets brytning under vattnet förvrängde personerna under vattnet. Detta blev ett viktigt genomgående element i mina bilder. Ljusbrytning är ett optiskt fenomen som uppstår när en ljusstråle ändrar riktning vid gränsövergången mellan två material med olika optiska densiteter. Förklaringen är att ljuset färdas snabbare genom tunnare optiska material än genom optiskt tätare ämnen. Under fotograferingen märkte jag att vågorna på vattnet hjälpte till att ge de största deformationerna av människorna under vattnet. De skarpa ljusstrålarna som reflekteras från vågtopparna bildar en egen projisering av personen under vattnet, sett ovanifrån. Jag valde att kalla dessa bilder Mirage. En hägring är en optisk illusion som uppstår när ljusstrålar böjs, vilket skapar en skiftande bild. Ordet “mirage” är franska, men kommer från latinets mirare, som betyder "beskåda", " eller “att undra över”. Att arbeta med vatten på detta sätt fick mig att titta på konstnären Francis Bacon (Shmied, Wieland 2006). Hans unika sätt att porträttera människor fick mig att undra varför vi väljer att förvränga verkligheten. Jag stötte på en artikel som i korta drag menade att en artist inte är nöjd med världen som han/hon lever i, utan vill skapa en alternativ verklighet. Jag tror att denna förvrängning kan hjälpa till att se världen ur ett annat perspektiv, som kanske till och med skapar en större förståelse av verkligheten. Mirage is a photographic series focused on humans relation to water, but also on dreams and fantasies that can occur in combination with water. The purpose is to capture an imaginative idea in context with nature and water. To take advantage of the imaginative to the highest degree and create an atmosphere already existing in the mind. The series of images are showing people both below and above the water surface. Mirage discusses issues dealing with people´s natural philosphical views. It encourages eco-philosophical thinking, but also question if it is possible to see humans as One with nature. The images are photographed in Norway, Finland and on Iceland. The project have been photographed with the digital medium format camera, Mamiya ZD. The refraction of light in water, has contributed to an imaginative and dreamy expression.
|
|---|