| Summary: | Detta notat redovisar en kartläggning av hur nationella vägmyndigheter i Europa beskriver, implementerar och följer upp begreppet vägtjänster. Forskarna gjorde en litteratursökning och hade därefter kontakt med tjänstemän på de nationella vägmyndigheterna i åtta länder: Cypern, Finland, Island, Norge, Luxemburg, Kroatien, Nederländerna och Tyskland. Resultatet tyder på att dessa länder, precis som Sverige, tar fram direkta, indirekta och övriga tjänster som behövs men tjänstifierar dem inte, det vill säga använder sig inte av begreppet vägtjänster så som det definieras av TRV och har ingen vägtjänstportfölj. För att undersöka möjligheten att införa vägtjänster som ett sammanhållande begrepp för de erbjudanden vägmyndigheterna i dagsläget tillhandahåller, genomfördes en uppföljande studie med tre länder (Nederländerna, Cypern och Island). Resultatet visar att dessa vägmyndigheter nästan uteslutande ansvarar för trafikeringen på väg genom att ge olika trafikantgrupper tillträde till vägar och rastplatser, medan resterande direkta, indirekta samt övriga tjänster på väg tillhandahålls av andra statliga eller privata aktörer. Den svenska modellen innebär att TRV på nationell nivå ansvarar både för de olika transportslagen och för olika typer av erbjudanden. Detta ger en unik möjlighet att införa begreppet vägtjänster och sedan beskriva, implementera och utvärdera det inom en och samma myndighet. För att begreppet ska kunna införas och användas på ett enhetligt sätt inom hela TRV krävs dock ett djupgående samordningsarbete. The assignment was to map how other national road authorities in Europe use – describe, implement and follow up – on the term and concept of a road service. After a literature study, eight European countries (Cyprus, Finland, Iceland, Norway, Luxemburg, Croatia, the Netherlands and Germany) were contacted. The results suggest that in Europe, just like in Sweden, the road authorities develop direct, indirect and other ...
|
|---|