Regional utveckling i det moderna samboendet, analysmetoder och resultat

• Main Author: Britta Hoem (10005555)
• Format: Report
• Language: unknown
• Published: 1984
• Subjects: Sociology; Demography not elsewhere classified; samlevnadsform; giftermål; ogifta barnlösa samboendet; Sverige; Stockholm Reports in Demography; Sociologiska institutionen; Department of Sociology; SUDA; Stockholm University Demography Unit; Stockholms universitets demografiska avdelning; Norra Sverige
• Online Access: https://doi.org/10.17045/sthlmuni.13611044.v1

Redan i slutet av 1950-talet och i borjan av 1960-talet var det relativt vanligt att unga ensamstående barnlösa kvinnor flyttade samman med en man utan att först gifta sig. Speciellt vanligt var detta för kvinnor som vuxit upp i norra Sverige eller i Stockholmsområdet. Det stora genombrottet för denna samlevnadsform kom dock under senare delen av 1960-talet och först då märktes en kraftig nedgång i giftermålsfrekvenserna. I denna utveckling tycks de kvinnor som har vuxit upp i Stockholm ha varit föregångare. Det blev bland dessa kvinnor snabbt ovanligt att gifta sig utan att först ha varit samboende en tid. Bland de fyra uppväxtregioner som den har undersökningen behandlar var det de kvinnor som vuxit upp i Göteborg och Malmö som längst behöll mönstret med "direkta" giftermål. Inom loppet av endast några få år dominerade dock samboendet helt över giftermålet, nar barnlösa ensamstaende kvinnor skulle flytta samman med en man, oavsett var i landet kvinnorna vuxit upp. Kvinnorna som vuxit upp i Stockholm eller i norra Sverige tillbringade också inledningsvis längst tid i det ogifta samboendet, främst beroende på att de hade mindre bråttom med att gifta sig än de samboende kvinnorna som vuxit upp i Göteborg/Malmö eller i södra och mellersta Sverige. Vi finner alltså ett relativt likartat beteende hos de kvinnor som vuxit upp i Stockholmsområdet och de kvinnor som vuxit upp i norra Sverige. En stor skillnad finns dock mellan kvinnorna i dessa båda uppväxtregioner. Det gäller benägenheten att få barn som samboende, speciellt inom samboendets sju första månader. Detta är betydligt vanligare bland de kvinnor som vuxit upp i norra Sverige jämfört med dem som vuxit upp i Stockholm. Förklaringen till denna skillnad ligger inte i att Stockholmskvinnorna i större utsträckning väljer att gifta sig om de är gravida. Det är i stället mindre vanligt att de överhuvudtaget föder barn i denna tidiga familjebildningsfas. Det ogifta samboendet har inte bara blivit mycket vanligare under de senaste 25 åren, som är den period vi studerat. Det har också helt ändrat karaktär. Man är allt yngre när man börjar sambo och det ogifta barnlösa samboendet varar längre, främst beroende på att giftermålsfrekvenserna minskat. Däremot har det blivit vanligare att man flyttar ifrån varandra igen. Speciellt ofta tycks detta förekomma om kvinnorna vuxit upp i någon av våra tre största städer.