Jordbrukslandskapet

• Main Authors: Christensen, Pernilla, Eriksson, Åsa Ingegerd, Sandring, Saskia
• Format: Report
• Language: Swedish
• Published: 2015
• Subjects: Agricultural Science; Åkermark; Nils; Sanna; Svåra; Norra Sverige
• Online Access: https://pub.epsilon.slu.se/13051/; https://pub.epsilon.slu.se/13051/11/Christensen_P_etal.pdf

Ett syfte med denna rapport är att visa ett axplock av vad Nationell inventering av landskapet i Sverige (NILS) kan bidra med till Jordbruksverkets uppföljning av miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap, utöver tidigare rapporterade analysresultat. Ett annat syfte är att visa på skillnader och likheter i skattningar av data som tagits fram med olika metodik och på så vis utvärdera metodikerna. Analyserna i rapporten är gjorda på data från NILS flygbildsinventering och NILS fältinventering. Data från flygbildsinventeringen har använts för tillståndsskattningar av markslagsarealer och mönster i landskapet, medan fältdata har använts även för förändringsanalyser av arealer och längder av linjeobjekt. Rapporten visar att flera analysresultat kan användas för att följa förändringar i odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden, under förutsättning att de följs över tiden. Till dessa hör: - Arealer av olika markslag i jordbrukslandskapet - Rumsliga mönster i jordbrukslandskapet - Täckningsgrad av träd i ohävdad jordbruksmark - Stengärdesgårdars läge i landskapet - Kvaliteten på skogskanter i jordbrukslanskapet Analyserna visar att det, enligt NILS, under perioden 2003-2007 fanns omkring 460 000 ha hävdade betes- och slåttermarker i Sverige. Resultatet är detsamma från de båda inventeringarna. I nästa femårsperiod, 2008-2012, skattas samma markslag till 500 000 ha i fältinventeringen. Ökningen är emellertid inte signifikant. Den obrukade åkermarken (träda) visar en icke signifikant tendens till minskning från 2003-2007 till 2008-2012. Det finns även en tendens till ökning av den totala arealen betad mark (inklusive betad vall) under samma period. Förändringen, som inte är signifikant, tycks främst bero på en något ökad areal av mark som betas av andra djurslag än nöt, häst och får, d.v.s. exempelvis getter. En övergångsmatris visar att de största förändringarna i markanvändning i jordbukslandskapet mellan de två femårsperioderna består av att brukad åkermark har övergått till tidigare åkermark med bete eller till ”övrig mark”, vilket t ex kan vara bebyggd mark. Det är emellertid tänkbart att en del av övergångarna mellan markslag som presenteras inte är sanna övergångar, utan beror på att markslag kan vara svåra att bedöma i fält och att inventerarna helt enkelt har gjort olika bedömningar i de båda femårsperioderna. Genom att låta fältinventerarna få tillgång till bedömningarna från det förra inventeringsvarvet kommer man att komma tillrätta med en del av detta problem. Den genomsnittliga fläckstorleken av ett markslag, tillsammans med den totala arealen av samma markslag, ger en bild av hur landskapet ser ut. Ytmässigt små fläckar och en stor totalarea antyder att landskapet är mer småbrutet än i de fall där fläckarna är stora vid samma totalarea. Kantindex (m/ha) där kantlängd relateras till fläckens area visar vid höga värden på ett mer småbrutet och varierat landskap än vid lägre index. Ett lågt index antyder större sammanhängande fläckar med liten flikighet. Kantindex tillsammans med total kantlängd, total area och genomsnittlig fläckstorlek ger en bild över hur landskapet ser ut och kommer att vara intressant att följa över tiden. Naturbetesmark visar på en större småbrutenhet och flikighet än åkermark vilket inte är särskilt förvånande. Norra Sverige har få och små naturbetsmarker, ett relativt högt kantindex och låg genomsnittlig fläckstorlek. Ett sätt att följa igenväxning av nedlagd jordbruksmark är att analysera trädtäckning i obrukad jordbruksmark. Analysen visar att Götalands mellanbygder och norra Sverige har den högsta genomsnittliga trädtäckningen, 15 % respektive 16 %, medan Götalands slättbygder har den lägsta, 6 %. Stengärdesgårdar har ett stort kulturmiljövärde och är också viktiga som biotoper. De har historiskt använts för att skilja inägor från utägor och markera fastighetsgränser i odlingslandskapet. Analyserna av linjekorsningsdata visar att det totalt fanns ca 136 000 km stengärdesgårdar i landet under perioden 2003-2007. Av dessa ligger 34 % i skog, 28 % ligger i gränsen mellan jordbruksmark och andra markslag och 25 % ligger helt i jordbruksmark. Gränszoner mellan markslag är ofta viktiga för den biologiska mångfalden. I den här rapporten har skogskanter som gränsar mot jordbruksmark analyserats. Mängden skogskanter som gränsar mot jordbruksmark har inte förändrats mellan de två femårsperioderna, utom i Norra Sverige där en signifikant minskning har skett. De vanligaste typerna av skogsbryn i jordbrukslandskapet idag är trädbryn med tvär skogsmantel och mindre komplexa kantformer, som raka till lätt böjda skogskanter. En mer komplex kantzon tros kunna hålla en högre artdiversitet än de mer tvära och raka skogskanterna med inget eller litet bryn.