| Summary: | I denna andra omgång av årsrapporter inom Krondroppsnätets Program 2015-2020 fokuserar vi på en analys av hur atmosfäriskt nedfall, och effekterna på markvattenkemi, av försurande och övergödande ämnen, har förändrats under de senaste 19 åren. Vi redovisar denna analys såväl nationellt som för norra Sverige separat. Vi visar även resultaten för samtliga mätstationer i norra Sverige var för sig. De europeiska utsläppen till luft av svavel har minskat med nästan 90 procent mellan 1990 och 2014. Motsvarande minskning för kväveoxider är drygt 50 procent. Sverige har minskat sina utsläpp i ungefär samma omfattning. Mer problematiskt är det med ammoniak, där Europas utsläpp endast minskat 24 procent och Sveriges utsläpp knappt förändrats alls. Lufthalterna av svavel- och kväveoxider på olika platser i Sverige har generellt minskat i samma utsträckning som rapporterade utsläpps-minskningar, vilket utgör en värdefull bekräftelse av metodiken för svensk och europeisk utsläppsrapportering. De minskade svavelutsläppen i Europa har kraftigt reducerat svavelnedfallet i Sverige sedan slutet av 1980-talet. I de högst belastade delarna av norra Sverige (Dalarnas, Västernorrlands, Västerbottens, Jämtlands och Norrbottens län), längs Norrlandskusten, har nedfallet minskat från omkring 6 till mellan 0,5 och 2 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2015/16 uppmättes det hittills lägsta svavelnedfallet på samtliga mätplatser i norra Sverige. Endast på en plats översteg nedfallet 1 kg svavel per hektar. Effekterna av det minskade svavelnedfallet syns även tydligt i minskade svavelhalter i markvattnet på 50 cm markdjup vid flertalet platser i Sverige, även om svavelprocesser i marken gör att minskningen ofta inte är lika kraftig som nedfallsminskningen. Markvattnet är dock fortfarande försurat på många platser i landet, framför allt i stora delar av södra Sverige. Den syraneutraliserande förmågan, ANC, har varit positiv på alla elva mätplatser i norra ...
|
|---|