Åtgärdsprogram för tumlare2008–2013 : (Phocoena phocoena)

• Format: Report
• Language: Swedish
• Published: Stockholm 2008
• Subjects: Environmental Sciences; Miljövetenskap; Kring; Kalla; Talets; Nås; Dragen; Phocoena phocoena
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:naturvardsverket:diva-9667

etta åtgärdsprogram är ett vägledande men inte legalt bindande aktionsprogram.Tumlare (Phocoena phocoena) förekommer i kalla och tempererade vatten i Norra Stilla Havet, Nordatlanten och Svarta Havet. Arten är uppdelad på flera populationer och underpopulationer. Kring Sverige förekommer tumlare i Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Östersjön. Det finns osäkerheter i populationsstrukturen hos tumlare i haven kring Sverige, men tills vidare rekommenderas att man använder sig av följande tre förvaltningsenheter: (1) östra Nordsjön och Skagerrak, (2) Kattegatt, Bälthavet och Öresund, samt (3) Östersjön.Enligt den senaste inventeringen beräknas antalet tumlare i vattnen från och med Skagerrak fram till en linje dragen mellan Ystad i Sverige och Swinoujscie i Polen till 23 227 djur (CV=0,36). I södra Östersjön uppskattas antalet tumlare vara mellan några tiotal och några tusen djur, men osäkerheten är stor.På grund av omfattande jakt i kombination av hårda isvintrar decimerades antalet tumlare i Östersjöregionen kraftigt från 1830-talet till 1950-talet, framförallt i Östersjön. Under 1900-talets andra hälft ökade bifångsterna i fisket och under 1990-talet ansågs dessa vara det största hotet mot artens överlevnad världen över. I mitten av 1900-talet ökade halterna av organiska miljögifter som PCB och DDT. Under de senaste decennierna har halterna av just PCB och DDT minskat, medan halter av andra miljögifter har ökat. Störning från båttrafik och annan mänsklig aktivitet har intensifierats under 1900-talets andra hälft. Övergödning och högt fisketryck har lett till storskaliga förändringar av tumlarens livsmiljö samt påverkat förekomsten och kvaliteten av dess bytesarter.I åtgärdsprogrammet föreslås beräkningar av ramar för maximal bifångst för att uppsatta bevarandemål ska nås. Regionala arbetsgrupper bestående av representanter för yrkesfiskare, myndigheter, forskare och miljöorganisationer bör inrättas för att gemensamt utarbeta konkreta och regionalt anpassade handlingsplaner för att detta bifångstantal inte ska ...