Åtgärdsprogram för venhavre 2009–2013 : (Trisetum subalpestre)

• Format: Report
• Language: Swedish
• Published: Stockholm 2009
• Subjects: Environmental Sciences; Miljövetenskap; Kilpisjärvi; Kalla; Karesuando; Altaelva; Könkämä; Arktis*
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:naturvardsverket:diva-9618

Detta åtgärdsprogram är ett vägledande, men inte juridiskt bindande, dokument för bevarande av venhavre i Sverige. Venhavre, Trisetum subalpestre, är ett av Fennoskandiens sällsyntaste gräs. Venhavren är klassad som missgynnad (NT) i Sverige och Finland och som sårbar (VU) i Norge. Arten omfattas av EU: s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000.Venhavren har en närmast arktisk utbredning men är ingen fjällväxt. Arten förekommer i Fennoskandien enbart inom fjällbjörkskogsbältet ned till barrskogens övre gräns. Utbredningen är inskränkt till ett relativt begränsat område i nordligaste Sverige, Norge och Finland. Utanför Fennoskandien finns arten i Sibirien och vidare österut mot Ochotska havet.I Sverige finns två huvudområden för venhavre – Torne träsk och Könkämä älv. Gräset återfinns också på den finska sidan av Könkämä älv samt i Reiselva och Altaelva i Nordnorge. De största förekomsterna finns längs Könkämä älv där arten förekommer sparsamt vid lämpliga forsstränder längs den 12 mil långa älvsträckan mellan Karesuando och Kilpisjärvi. De sammanlagda förekomsterna längs älven uppgår till mellan 10 000 och 100 000 individer enbart på den svenska sidan. De kända lokalerna vid Torne träsk hyser en lägre frekvens av arten men torde sammanlagt överskrida 10 000 individer.Alla kända lokaler (i Fennoskandien) ligger vid oreglerade vattendrag. Det är tveksamt om det finns någon annan svensk kärlväxt som är så starkt knuten till forsstränder som venhavren. Arten är därmed känslig för vattenreglering och vattenkraftsutbyggnad. Igenväxning av strandnära slåtterängar har gjort att den försvunnit från några lokaler och minskat kraftigt på andra. De flesta lokaler är dock naturliga forsstrandsmiljöer. På lång sikt kan klimatförändringar utgöra ett hot eftersom arten är känslig för igenväxning och beroende av ett relativt kontinentalt klimat med kalla vintrar och kort vegetationsperiod.Venhavrens lokaler är till stora delar skyddade genom naturreservat och Natura 2000-områden. För ...